Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Livet verkar mindre trasit när man rimmar på en Facit

En dag fick jag ett skrivmaskinsskrivet brev. En vers. Undertecknad av ”Farfar, 83 år”. Ingen annan avsändare. Han kritiserar mig för en artikel jag skrev. Tror jag.

Man får sådana brev ibland, och finns det ingen avsändare är det ju inte mycket att göra – man kan inte svara. Men den här gången blev jag lite frustrerad över det, mest för att jag hade velat fråga honom vad han menade. Det säger kanske något om hur påverkad jag är av de sociala mediernas dynamik. Jag frågar mig två saker:

Hur kan man känna tillfredsställelse av att skriva och skicka något som man vet aldrig kan besvaras?

Vad är poängen med att skriva och publicera/sända om man inte vet att det skrivna kan föda något nytt?

(Tage D skrev rubriken.)

6 Kommentarer

  1. David den 1 maj, 2009 kl 08:06

    Andreas, jag tror fanskapet uppnådde sitt mål, just att göra dig frustrerad.

    David, Tyresö



  2. Maggie den 1 maj, 2009 kl 09:53

    Kollegan Lovisa fick ett sådant häromdagen. Maskinskrivet, överskrift ”Lilla du”, adresserat Sydsvenskan, Malmö, Bagdad.

    Man kan inte ens svara standard Tack för ditt mail. Inte heller skaka av sig lika lätt.



  3. Andreas Ekström den 1 maj, 2009 kl 10:14

    Ni har säkert rätt… Men då blir slutsatsen så nedslående: Så mycket energi av ren surhet?



  4. saom den 1 maj, 2009 kl 05:40

    Såna där människor tror jag mer vill få ur sig saker – än att dom vill få in det i dig, om du förstår vad jag menar.

    Jag fick ett vykort för ett tag sen, skrivet med gammaldags handstil men också med diverse glittriga klistermärken på. Vykortet föreställde en brandman med en kattunge. Jag är fortfarande förvirrad över avsändarens ålder.



  5. Magnus den 1 maj, 2009 kl 08:10

    En del inlägg på bloggar – både egenpostade och kommentarinlägg – drunknar ju också i spam, dumkommentarer eller ställer tydliga, smarta frågor som ingen sen gör ett vettigt försök att besvara. Det förmodar jag att du också varit med om, man borde kanske räkna det som ett ”naturligt spill” som hör till bloggandet?



  6. Andreas Ekström den 1 maj, 2009 kl 09:21

    Så får man väl se det. Ja, hur som, pappret är slängt nu, saken glömd…



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.