Lunchen och jag

image-upload-53-757591

En gång om året ska man gå till Glasskulturen på Stortorget här i Lund. Man ska ha hoppat över lunchen. Man ska beställa den som heter Gammaldags. Tre kulor glass, vispgrädde, chokladrån, sylt. The works. Jag åt den på en bänk på torget, sittandes bredvid en dam som man bäst sammanfattar med de tre orden vänlig, finsk och excentrisk.

(I Simrishamn finns förresten en glasskiosk nere vid vattnet som åtminstone förr i världen sålde en kreation som kallades SIN30. SIN står då inte för det syndfulla i en helvetes massa frusna vegetabilier och sötningsmedel, utan för Simrishamn, förkortat som på en fiskebåt. Hela grejen serverades så också, i en avlång glasskål.)

0 svar på ”Lunchen och jag

  1. Hur länge var du mätt efteråt? Ärligt? Hade jag ätit glass till lunch hade jag blivit hungrig efter 2 h.

  2. Det beror på hur mycket glass du hade ätit… Eftersom jag är inne i en av mina självspäkningsperioder – undantaget i går då – så har jag rätt litet sötsug och är inte så väldigt hungrig heller. Så det gick bra fram till lammfärsköttbullarna vid halv sex. Men dem åt jag med enormt god aptit.

  3. Meh! Jag har bott i Lund i drygt sex år nu och jag har aldrig (aldrig!) köpt en Gammaldags på Glasskulturen! Varför har ingen sagt något till mig? Jag har ätit annan glass där, men den där struten ser ju gudomlig ut!

    Nu känner jag mig extremt utanför…

  4. ”Du hade alltså nöjet att äta glass bredvid Anders Janssons (HippHipp) moder. Stort!”

    Ja det hade du förmodligen, hon hänger där ibland och jag med.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.