Människostor parentes

Kastas mellan känslor, kastas upp och ner i humöret i korta sjok. Intensiv lycka och grådaskig deppighet, underbar bröllopsfest i helgen och oproportionerligt vemod av att åka därifrån, rolig skriftväxling med en vän och orolig skriftväxling med en annan, en känsla av djupaste mening och djupaste meningslöshet under författande av samma artikel, längtan efter höstens roliga grejer och fruktan inför desamma.

Jag som brukade vara så balanserad att folk – inte riktiga vänner, men ytliga bekanta – blev provocerade av det.

Blir lite trött på mig.

Slut på det privata meddelandet. Återkommer med frejdigt bloggande på tema medier, kultur och mat och sånt som jag gillar någon annan dag.

0 svar på ”Människostor parentes

  1. Nej. Visst. Men jag skulle hellre ha de där stora variationerna mer… enhetligt. Svårt att förklara, men jag kan tycka att svängningarna är inom för små ytor ibland.

  2. Är det inte ålder och erfarenhet som är boven? I somras var jag på besök i min kyrka i Sverige. Där var pastorn som slutar och drar vidare och där var gamla kompisen som var på tillfälligt besök från utlandet och andra som tidigare tog plats i mitt liv men som nu reducerats till ett hej och i bästa fall en kram. Jag tog till lipen helt enkelt, över alla människor och perioder i livet som tagit slut och insikten att den tid jag just nu befinner mig i också kommer att ta slut. Sådan var jag aldrig förr, med den sammanblandningen av lycka och sorg.

  3. Nu tror ju jag på ett sorts evigt ”hej” också. Så där deppigt behöver det alls inte vara. Men det kan också hända att känslan av meningslöshet och sorg mitt i det meningsfulla och lyckliga inte är annat än helt vanlig trötthet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.