Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Mediegegga

I kväll är Johanna och jag gäster i Babel i Sveriges Television, förstås ett av mina absoluta favoritprogram i tv. Jag jobbar ju med litteraturbevakning på Sydsvenskan, och är författare till ett antal böcker. Klart jag gillar ”Babel”.

Men kvällens ”Babel” blir ändå lite, lite jobbigt för mig att se.

Häng med nu: Johanna Koljonen är alltså gäst i programmet. Hon har suttit i Augustprisjuryn med programledaren Jessika Gedin. Som jag intervjuade när hon skulle bli ny programledare. Och som alltså i kväll intervjuar mig, oss, tillbaka. Johanna lärde jag för övrigt känna när jag gjorde en kort interjvu med henne då hon skulle till att vinna ”På spåret” i tv. Johanna inkallade kort därefter mig som gäst i sitt radioprogram ”P3 Kultur” för att tala om Google.

Vänta, det blir värre: Samma dag som ”Babel” skulle spelas in, på morgonen, sammanstrålade jag med förattaren Johanna Ekström, som jag inte är släkt med. Jag gjorde då en intervju med henne som ska publiceras i Sydsvenskan. Jag frågade ”så vad ska du göra resten av dagen då?”, varpå hon kunde meddela att hon skulle till SVT för att medverka i ”Babel”. Så där möttes vi igen, hon i samma roll som på förmiddagen, men jag i en annan.

Vänta, det blir värre: När min förra bok, ”Google-koden”, utkom i april 2010 recenserades den positivt i Expressen av Karin Olsson, som är kulturchef där, och som jag absolut är på krambasis med. Det kändes för nära. Den recenserades även positivt i Dagens Nyheter av Lars Linder, som jag under ett år var bänkgranne med. Det kändes också för nära. Den recenserades vidare positivt i Svenska Dagbladet av Pelle Snickars, som jag hade intervjuat för den aktuella boken och haft som redaktör i ett ambitiöst antologiprojekt. Det kändes aningen för nära. ”Främling” hölls på längre avstånd, men jag höjde ändå på ögonbrynen när Jens Liljestrand tackade ja till att recensera den i Dagens Nyheter – vi har lite kontakt i tjänsten då och då, och jag har nyligen intervjuat honom, om än kort.

Klart är att detta är oklart. Det finns inga bestämda regler. Det måste vara upp till var och en. Hur det känns, hur det verkar, hur det ser ut. En redaktör kan sällan bedöma vilken karat en relation har. Den enskilda recensenten får ta ansvaret.

Jag kan bara konstatera att jag nog inte hade varit bekväm med att recensera någon av dem ovan nämnda som har varit bekväma att recensera mig. Det betyder inte att jag har mer rätt och de har mer fel. Jag säger bara att det är… olika. Olika hur man gör, olika hur man känner.

I höst är det bokmässa. På bokmässan framträder jag som författare i ett seminarium om ”Främling” på söndagen, men är i övrigt där som reporter för Sydsvenskan. Dessutom har jag ibland gjort uppdrag som moderator på mässan. Det betyder att jag på sätt och vis kliver över en annan yrkesgräns – om jag intervjuar Rikard Wolff om hans nyutkomna memoarbok, vilket jag gjorde i höstas, så gör jag ju det någonstans ändå på hans förlags indirekta uppdrag. Samma förlag vars böcker jag ska ta ställning till och nyhetsvärdera hemma på redaktionen nästa dag. Omigen samma sak när jag gör en intervju på Internationella författarscenen på Stockholms kulturhus. Självklart bra för tidningen att jag är där, självklart ett intressant och roligt uppdrag. Men också väldigt nära de förlag som jag normalt sett ska förhålla mig till som reporter.

Så här ser den extremt geggiga bok- och mediebranschen ut.

Är den därför korrupt? Nej, jag tycker ändå inte det. Jag tycker mig mest se människor som verkligen försöker reflektera kring sådant här, jag tycker mig oftare höra folk säga ”nej, det går inte, jag känner hennes make” än ”jag känner visserligen hennes make, men det går nog bra”.

Men det stör mig. Det gör det. Munnen talar av vad hjärtat är fullt. Och eftersom jag inte ensam kan ändra på den här branschen så ”gör jag som alla andra”. Det vill säga försöker känna efter för egen del, och så fråga kollegerna om jag känner mig tveksam.

Alternativet är egentligen bara ett: Att be att få ett annat bevakningsområde. Att bli reporter på en annan avdelning. Att skriva om sport eller privatekonomi eller Köpenhamn eller Vellinge.

Jag låter bli eftersom jag älskar det jag gör.

10 Kommentarer

  1. Anna den 25 april, 2012 kl 08:58

    Vet inte om det gör att det känns bättre, men välkommen på besök i akademin. Undrar dock om samma självreflexivitet är lika vanlig i min värld….



  2. Lite om den här mediegeggan | Daniel Åberg den 25 april, 2012 kl 09:53

    […] Ekström skriver intressant om mediegeggan i dag, och exemplifierar hur trådarna vindlar sig genom kulturmedielandskapet. Jag känner igen […]



  3. henrik den 25 april, 2012 kl 11:04

    Bra inlägg. Klart du ska fortsätta skriva om kultur, men sportjournalistiken skulle definitivt behöva någon av din kaliber. Fast å andra sidan hejar du ju faktiskt på IFK Göteborg… 🙂



  4. Andreas Ekström den 25 april, 2012 kl 11:37

    …vilket för evigt diskvalificerar mig i den här regionen!



  5. Kanje den 26 april, 2012 kl 11:10

    Ovidkommande reflektion: när Babel påannonserades i går var jag inte riktigt hundraprocentigt närvarande så när de pratade om författarbarn och Johanna Ekström och jag visste att du, Andreas, skulle vara med tillsammans med Johanna Koljonen så tänkte jag att de hade skapat ett fiktivt författarbarn av hennes förnamn och ditt efternamn. Jetlag alltså, man är inte riktigt som man ska i huvudet…



  6. Andreas Ekström den 26 april, 2012 kl 11:41

    Det i sig var ju lätt bisarrt. Tre gäster, två heter Johanna och två heter Ekström…



  7. Magnus Mosén den 27 april, 2012 kl 08:55

    Hej!

    Det vore jättekul om du bevakade tex Vellinge kommun. Välkommen.

    Mvh,
    Magnus Mosén, kommunikatör, Vellinge kommun



  8. Andreas Ekström den 27 april, 2012 kl 10:14

    Tack! 🙂



  9. Mats Fors den 27 april, 2012 kl 09:09

    Uppfriskande att läsa dina reflektioner, är nog såhär i många branscher och de som inte reflekterar över det borde göra det. Min bransch är långt från din(socialarbetare i sthlm) men detta att folk simmar runt i samma pool skapar ibland obekväma situationer.

    Intervjun i Babel var bra f.ö oavsett vilken relation ni hade till varandra.



  10. Andreas Ekström den 28 april, 2012 kl 02:22

    Ja, det är ju ofrånkomligt till viss del… Tack för tanken, och uppskattningen!



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.