Tyvärr, invändningen från ett par av SDS-läsarna att ”en dag med bara vegetarisk mat i veckan, inga alternativ” i sig inte är annorlunda än att tvinga muslimska skolbarn att äta fläsk, eller veganer att äta kött en dag i veckan – om de vill ha någon skollunch – den invändningen känns klockren. Det finns en halvsnickrad tankebrygga i krönikan: du menar (i botten) att mer vegetariskt och mindre kött är nödvändigt, är etiskt överlägset, eller det är ett sätt att stävja fetma hos barn, något ditåt, och att skolan erbjuder en lämplig murbräcka eftersom de som sitter där oftast inte kan rösta med fötterna eller säga ifrån. I min bok kallas det förmynderi, om än av en mild art.
Vem som helst kan råka ut för en så packad och ansträngande skoldag att de behöver kunna äta sig mätta och faktiskt känna att maten är god och fullt okay. Man kanske har dubbeltimme i gymnastik eller matte efter lunch och en del som måste klaras av efter skoldagens slut, och då fungerar inte kikärtsgryta, linsbiffar eller grönsakssoppa med bandspaghetti (pasta är ju f ö i en gråzon, accepteras inte av ”helveganer”). För ganska många funkar det inte, de kommer bara att peta i sig litet. Jag köper inte att skolbarn ska riskera att behöva hamna i den situationen – obekväma med skollunchen och hungriga – var och varannan vecka för att någon behöver få ”skicka en moralisk signal”. Det är inte alla som har möjlighet att äta sig mätta hemma heller. En skola som är till för alla måste räkna med dessa frågor och inte skjuta över ansvaret på andra, inte ens andra myndigheter; det är längt ifrån säkert att dessa gör sitt jobb. Och det är en rejäl skillnad på att äta vegetariskt för att man är tvungen till det – och att göra det som ett eget livsstilsval.
Fast ditt resonemang bygger på matmässig okunskap. Jag lovar dig att när du har ätit min kikärtsgryta med kokosmjölk, lök och broccoli och ett lass ris, då orkar du vad som helst. Sedan behöver maten inte vara vegansk heller; lakto-ovo räcker bra. Och ungar brukar stå sig bra på ett lass pannkakor!
Tyvärr, invändningen från ett par av SDS-läsarna att ”en dag med bara vegetarisk mat i veckan, inga alternativ” i sig inte är annorlunda än att tvinga muslimska skolbarn att äta fläsk, eller veganer att äta kött en dag i veckan – om de vill ha någon skollunch – den invändningen känns klockren. Det finns en halvsnickrad tankebrygga i krönikan: du menar (i botten) att mer vegetariskt och mindre kött är nödvändigt, är etiskt överlägset, eller det är ett sätt att stävja fetma hos barn, något ditåt, och att skolan erbjuder en lämplig murbräcka eftersom de som sitter där oftast inte kan rösta med fötterna eller säga ifrån. I min bok kallas det förmynderi, om än av en mild art.
Vem som helst kan råka ut för en så packad och ansträngande skoldag att de behöver kunna äta sig mätta och faktiskt känna att maten är god och fullt okay. Man kanske har dubbeltimme i gymnastik eller matte efter lunch och en del som måste klaras av efter skoldagens slut, och då fungerar inte kikärtsgryta, linsbiffar eller grönsakssoppa med bandspaghetti (pasta är ju f ö i en gråzon, accepteras inte av ”helveganer”). För ganska många funkar det inte, de kommer bara att peta i sig litet. Jag köper inte att skolbarn ska riskera att behöva hamna i den situationen – obekväma med skollunchen och hungriga – var och varannan vecka för att någon behöver få ”skicka en moralisk signal”. Det är inte alla som har möjlighet att äta sig mätta hemma heller. En skola som är till för alla måste räkna med dessa frågor och inte skjuta över ansvaret på andra, inte ens andra myndigheter; det är längt ifrån säkert att dessa gör sitt jobb. Och det är en rejäl skillnad på att äta vegetariskt för att man är tvungen till det – och att göra det som ett eget livsstilsval.
Fast ditt resonemang bygger på matmässig okunskap. Jag lovar dig att när du har ätit min kikärtsgryta med kokosmjölk, lök och broccoli och ett lass ris, då orkar du vad som helst. Sedan behöver maten inte vara vegansk heller; lakto-ovo räcker bra. Och ungar brukar stå sig bra på ett lass pannkakor!