Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Min väska, mitt bagage

På tåget till Göteborg med en väska större än den Kissie packar för två veckor i Barcelona. Har haft intressanta dagar. Stor spännvidd i känslor och händelser. Lunch i går med den största journalistiska talang jag vet under 25. Vi åt skräppizza och diskuterade en enskild text med detaljbesatthet och några för oss båda extremt utmanande frågor. Min fru och jag väntar vårt tredje barn och har fått veta att det blir en son, efter de två döttrar som vi redan har. Jag är förvånad och glad. Och förvånad. Trodde inte jag hade Y-kromosomer. (En kollega sa blixtsnabbt: ”Men han måste ju inte vara din!”. Jag älskar mina kolleger.)

Tillagade älgstek i går. En färsk. Elva timmar tog det i åttio grader och den gick i princip att bre ut på en macka sedan. Trattkantarellsås till. Ni som läste texten om min planerade jojobantning i somras och sedan dess har visat ett rörande engagemang för min ständiga femkilosresa kan veta att jag är på min femte vecka av rätt lite mat och nästan vid målet. Nu skiter det sig ju med mässan, då kan man nästan inte äta bra, men ge mig två veckor till efter den och jag kan leva som en människa igen. Det vill säga gå upp fem kilo fram till nyårsafton. Som vanligt.

Surade ihop över att två stackars journaliststudenter som skulle intervjua mig råkade ta fel på dag. Ångerfullt ursäktsmejl från en av dem på kvällen, I feel killens pain, men nu drar jag ju iväg, de får ta någon annan den här gången. Jag försäkrade honom att jag inte är den långsinta typen.

I dagens tidning har jag med hjälp av den briljanta matskribenten och twittraren Margit Richert fått till en kort och bra kommentar till diskussionen om Fazers glada godiskines.

Läs förresten den senaste texten på Margit-länken där ovan. Jag är full av beundran inför någon som vågar publicera sig på det viset.

Nu ska jag försöka dyka ner i bokmässegeggan med riktigt jävla gott humör. Känns ensamt att åka dit, trots den sociala överdos som väntar. Men i kväll ska jag i alla fall få läsa en saga för min systerson, det blir fint. Han är tre år och på väg att växa in i en fantastisk Hisingsdialekt. Jag är orolig över att han kommer att hålla på BK Häcken, jag måste ta ett morbroderligt ansvar här. Skulle kunna ta med honom till derbyt på torsdag, men… jag har ju annat att göra.

Alltså. I dag blir det först gästföreläsning på Chalmers vid halv två, och den är öppen. Se föregående bloggtext för länk till all nödig information. I kväll blir det sedan ”Pressnatta” på mässområdet innan jag beger mig ut till ön. Och ser ni mig på området – flood me! Jag vill vara överstimulerad de här dagarna, och inte känna mig ensam.

8 Kommentarer

  1. Anna den 22 september, 2011 kl 03:58

    Okej, väskan var verkligen sjukt stor, SJUKT! Är du säker på att du inte är amerikan?



  2. Andreas Ekström den 23 september, 2011 kl 06:39

    Jag har alltid varit amerikan.



  3. Lasse Thulin den 23 september, 2011 kl 04:36

    Oj, grattis till tillökningen! Skönt att höra att familjens genusbalans rättas till lite.
    Jag skrev först ”könsbalans”, men det gav mig en otäck inre bild. I blame society.



  4. Andreas Ekström den 24 september, 2011 kl 10:54

    Haha, men det är ju en fin bild ju!



  5. Marie den 26 september, 2011 kl 02:07

    Åh vad roligt – grattis!!!



  6. Andreas Ekström den 26 september, 2011 kl 03:28

    Tack! Tredje – och sista…



  7. Margit Richert den 1 oktober, 2011 kl 02:25

    Oj, såg inte denna text tidigare. Vilket beröm! Men jag vet inte om det handlar om att våga publicera mig på något speciellt vis. Det är bara saker som måste ur mig.



  8. Andreas Ekström den 2 oktober, 2011 kl 08:13

    Jag tror ändå det är svårt att beskriva det som något annat än modigt!



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.