Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Notiser

På Cadierbaren på Grand Hotel i Stockholm kan man äta frukost à la carte. Jag valde varianten för hutlösa 330 kronor, och bedömer att den, inklusive miljön, ändå var overpriced med ungefär 130 kronor. För det priset bör man få bra ost och högklassiga charkuterier. Det fick man inte riktigt. (Men allt annat var förtjusande. Teet perfekt.)

***

Det är något med Jan Guillou och taxiförarsyndromet: Jan Guillou börjar utveckla ett särskilt slags halsstarrighet som intelligenta människor som är för mycket ensamma gör. Taxiförarsyndromet alltså. Om ingen säger emot, då och då i alla fall, på ett sätt som får dem att lyssna i alla fall lite, så drar världsbilden iväg till något allt mer verklighetsfrämmande. Jag brukade beundra Guillou, och gör väl det fortfarande, han är så inihelvete vass som kolumnist – men han brister allt oftare i sin omvärldsbevakning.

***

Lika mördande recension som den här i Dalarnas Tidningar har jag inte läst på den dag jag minns. (Det skulle vara den här då…) Andreas Nordström sågar dock den bok han är satt att bedöma på ett hederligt sätt. Det vill säga: han underbygger sin personliga smakuppfattning med resonemang, exempel och sammanhang.

***

I dag: seminarium med Google-prat på Journalistförbundets utbildningsdag, jag snackar vid ettiden, men hela programmet ser väldigt lockande ut. Välkommen!

9 Kommentarer

  1. Malinka den 15 januari, 2011 kl 12:11

    Jag skrattade så jag fick hicka när jag läste recensionen:

    ”Jo, för mitt i gnälligheten är Björn Gustavsson dessutom förblindad av dalapatriotism. När en tv-recensent på, ja just det, Dagens Nyheter påpekar att SVT:s Vasalopps-sändningar är en trist historia blir Gustavsson så ursinnig att man undrar om han grät när han skrev.

    Det är nästan rörande. Till och med Mora-Nisse skulle nog erkänna att en dag framför Vasaloppet i tv är ungefär lika underhållande som att sitta i telefonkö.”

    Kan inte sluta skratta.



  2. Helena den 15 januari, 2011 kl 01:19

    Möjligen kan man väl klaga på att recensenten låter rätt gubbgnällig han också. Fast det ju kan vara ett medvetet drag, och i så fall är det ganska raffinerat.



  3. Robert den 15 januari, 2011 kl 03:58

    Haha, underbart! En annan killer-recension:

    ”Tro inte på snacket om att ’Springsteen återvänder till sina rötter’. Om det här är hans rötter har han inte växt en tum sen dess!”

    -Britta Svensson slaktar ’The River’ 1980.



  4. Molly den 16 januari, 2011 kl 12:03

    Fast hon hade fel, Britta. Fattade ingenting.



  5. Andreas Ekström den 17 januari, 2011 kl 10:38

    Jag är jävligt kluven i fallet ”The River”. Vissa låtar är bland de bästa han har gjort, som ”Point Blank”. Andra kvittar så fullständigt…



  6. Yossarian den 17 januari, 2011 kl 01:44


  7. Andreas Ekström den 17 januari, 2011 kl 02:06

    Åh, den minns jag! Och samma sak där: Den var hård, men tycks ändå liksom… hederlig.



  8. Molly den 18 januari, 2011 kl 09:58

    ”Vissa låtar är bland de bästa han har gjort, som ”Point Blank”. Andra kvittar så fullständigt…”
    = Meningen med ett dubbelalbum! (innan cd:n vill säga, då ändrades hela konceptet hux flux, precis som all mening med noggrant uträknade sidor a/b)



  9. Andreas Ekström den 18 januari, 2011 kl 11:02

    Verkligen. Där är jag kulturkonservativ: Jag saknar albumet som konstform.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.