Men det finns saker som är bra i Lund. Bättre i Lund än i Malmö. Ta den akademiska världen, till exempel.
Just nu är Malmö högskola ihjälkramad av medier och offentliga personer. Det är så liksom ROLIGT att de är i gång, det är så BRA att de tänker integration, det är VIKTIGT att de tar den så kallade tredje uppgiften, lärosätenas integration i och interaktion med samhället i övrigt, på allvar. Öppna föreläsningar, debattartiklar. En högskola som åtminstone geografiskt växer ihop med sin stad. Bra.
Men vem ska säga ifrån och konstatera att det Malmö högskola ägnar sig åt i många fall är akademi light? När det gäller det riktigt grundläggande, menar jag då: forskning och utbildning.
De kurser jag har läst på Malmö högskola – bara några stycken – är de mest kravlösa och gymnasifierade utbildningar jag har gått efter gymnasiet.
De rapporter och det liksom ”riktiga” innehåll, de ”riktiga” resultat som jag har tagit del av från Malmö högskola har aldrig imponerat. De är i bästa fall journalistiska. Rappa och tillgängliga, med så mycket research gjord så att det räcker för att få ihop texten.
Jo, så är det. Jag känner igen knepen. Jag använder dem.
Malmö högskola har mycket mycket arbete kvar för att uppnå den akademiska tyngd som krävs – eller borde krävas! – för att få heta universitet.
