Om en mamma som sparkar neråt

Jag har redan fått några riktigt arga mejl efter dagens tv-krönika.

Ingen stor chock, om man säger.

Jag tror att jag kan använda en del av innehållet när jag gör en Hemliga pappan-läsning på biblioteket i Solna klockan 18 nu på torsdag om en vecka, den 2 april. Det är nämligen en del av ett genus-tema, så jag ska nog skruva till läsningen lite i den riktningen.

0 svar på ”Om en mamma som sparkar neråt

  1. Arga mejl? Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte hur nån kan reta upp sig på det du skriver, som för mig ter sig så grundläggande och självklart. Hur kan det vara kontroversiellt? Att en pappa känner sig åsidosatt och provocerad av en text som i princip tar ifrån honom alla föräldrarättigheter och reducerar honom till oduglig i alla familjeavseenden förutom det rent försörjningsmässiga? JAG blir skitförbannad på hennes resonemang och då är jag varken man eller förälder.

    Förutom Kay Pollak-referensen kan jag inte se nånting i din krönika som borde sticka i nåns ögon.
    Men då är jag väl naiv.

  2. Jag har fått några fina formuleringar från båda håll i dag: Dels några som tycker att jag är anti-biologist och förnekar könsskillnader. Dels några som tycker att jag är emot jämställdhet.

    Det man aldrig skriver blir mycket ofta läst…

  3. Hur kan Pollak-referensen sticka i någons ögon? Om man bara utsatts för Kays ”kurs” behövs inte Po Tidholms för all del alldeles strålande essä. Det är så självklart det någonsin kan bli. I alla fall för självständigt tänkande individer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.