Om mediekritik, i går och annars

Det finns mer mediekritik och medierapportering om medier än någonsin tidigare i världshistorien. Ändå tycker jag att kvaliteten är otillräcklig.

SVT har aldrig fått maximal styrsel på Mediemagasinet, Vår grundade mening i P1 har jag kritiserat på Sydsvenskans kulturblogg, och de oberoende sajter som försöker bevaka och analysera etablerade medier blir ofta så rabiata i tonläget att man till slut slutar lyssna. Quick Response kan kanske ses som ett exempel på motsatsen. Jag tror att deras initiativ har gjort mycket gott för tonläget i svensk press.

Det bra för journalister att granskas. Man får anledning att tänka och tänka om, värdera och värdera om. Läsarbrev har givit mig några av de bästa lärdomarna om hur det jag skriver kan tas emot. Jag lär mig till exempel en hel del om hur en del personer ser på upphovsrätten genom debatten som pågår mellan mig och ett antal skribenter här.

Med det sagt ska jag nu säga vad jag tycker om ett inslag i gårdagens Mediemagasinet i SVT.

Där drev man tesen att Sydsvenskan på det hela taget skulle ha gangstrat ihop en story om att ambassaden i Brasilien, som Margareta Winberg är chef över, skulle ha betalat ut svarta löner till en del praktikanter.

Hur säger man det enklast? Jo, så här:

Det är fel, Mediemagasinet. Det är fel.

Jag vet, eftersom jag jobbar på Sydsvenskan och känner reportrarna som gjorde jobbet och vet hur de efter Mediemagasinets besök har gjort hela sitt arbete från början igen, tagit kontakt med samtliga källor, kollat och dubbelkollat.

Storyn håller.

Det är till och med så att flera av dessa källor har meddelat Mediemagasinet skriftligt under veckan att de står bakom sina uttalanden till punkt och pricka. Bara för att det inte ska finnas skuggan av ett tvivel. De här personerna som har jobbat på ambassaden har inte fått några sociala avgifter betalda av svenska staten. Det är precis så enkelt.

Jag tror faktiskt inte att deras situation nämndes med ett ord i hela inslaget. Ett inslag utan kärnfrågan, ju mer jag tänker desto häpnare blir jag.

Så vem har gangstrat med journalistiken här? Mediemagasinet, ladies and gentlemen, av det enkla skälet att Mediemagasinet vet mer och vet bättre, och har fått information som inte stämmer med vad storyn enligt den förutbestämda dramaturgin ska ge – och därför utelämnat den.

Jag har sällan anledning att hålla med Anders Gerdin, Aftonbladets utgivare, men då han vid ett annat tillfälle iskallt satt i telefon och svarade Mediemagasinets reporter med de ungefärliga orden ”du får inget ytterligare svar eftersom Mediemagasinet är ett clownprogram. Alla i branschen tycker det” – då greps jag av en sorts beundran över att han inte lät sig provoceras att slänga på luren.

***

Sydsvenskans försvar finns nu i sin helhet här.