Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Pappersbrev

Jag har börjat brevväxla med en fånge. Som ni som läser här säkert känner till så var jag student i utbildningsorganisationen Up With People i tonåren.

Det förändrade mitt liv på alla sätt.

Vi var ungefär 140 studenter som levde tillsammans under ett år. Sju gifta par har vi, par som möttes då, om jag räknar rätt i hastigheten. Och förstås vänskapsband som är svåra att beskriva.

Vi har varit duktiga på att hålla ihop via en mejllista och återträffar. Färre än tio medlemmar i gruppen är försvunna i den meningen att vi inte får tag på dem ens om vi försöker, att vi inte vet var de bor eller kanske ens vad de heter numera. (En sådan person är Tessa Johansson från Motala, född 1973, en tjej som på den tiden hade morotsfärgat halvkort hår och en lågmäld sarkastisk humor. Hon flyttade till England, vi försökte skriva brev till henne för att hon skulle få ett exemplar av vår årsbok som vi gjorde, men brevet kom i retur. Så om någon vet var Tessa är nu, hör av er… Vi har en bok till henne!)

En annan sådan person är eller var D. Vi har hittat honom nu, av en slump, i ett fängelse i USA. Han avtjänar två år för ett mindre narkotikabrott. Det är väl hans tionde dom eller så. Alla korta, alla för narkotikarelaterade saker. Jag bläddrar mig fram på hans fängelses hemsida, letar upp hans ”mugshot” och ser hur han har åldrats, hur håret har växt och hur mycket bredare hans axlar är nu. Han är lika gammal som jag. Han har fängelsekamrater som ska avrättas, tre stycken är de.

Vi skrev till honom, jag och en annan kille i gruppen som har haft lite som sport att leta reda på alla – och fick översvallande svar. Han var så himla glad över att bli kontaktad. Så skriver vi brev, fram och tillbaka, och jag försöker uppdatera honom på vad som har hänt med alla under de sexton åren sedan vi skildes åt i New Bedford, Massachusetts, i juli 1994. Alla är vid liv, utom Gaby från Mexiko som drabbades av en aggressiv cancer och dog på hösten 2003. Han visste inte det, jag fick ju berätta i ett vanligt pappersbrev, det fanns liksom inget annat sätt.

Han kommer ut sent nästa år. Vi skissar på hur vi ska ta emot honom.

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.