Raseri från en Twittertråd

Vad spelar det för roll, jag ropar ut i ingenstans. Men.

Jag ser att Moderaternas gruppledare i riksdagen Tobias Billström hashtaggar med ”Aldrig mer 2015”. I en normal värld hade hans budskap sedan handlat om vad politiken kan göra för att rädda krigsoffer.

Men Tobias Billström har inget att säga om det.

Denna sjuka sjuka historieskrivning som gör gällande att det var SVENSKAR det var synd om under decenniets värsta flyktingkris. Denna massiva oanständighet!

Den som vill förbjuda flyktingar att fly är skyldig att presentera andra åtgärder som också akut kan rädda liv.

Men den sortens moral besitter inte Tobias Billström, och heller inte många många andra som liksom har internaliserat detta: det var oss det var synd om.

Du vill förbjuda tiggare från att tigga? Utmärkt, men jag tror inte på din medmänsklighet och din moraliska kompass förrän du samtidigt presenterar förslag om hur människor bäst lyfts från den utsattheten.

Låt oss bli konkreta. Jag vill betala mer i skatt för att rädda liv. Jag vill att mina barns skolklasser ska bli större för att rädda liv. Jag vill att tåg ska bli försenade oftare för att rädda liv. Jag vill att vi inte skaffar vågmaskiner till våra badhus för att rädda liv.

Jag behöver en ny lever för att inte dö. Jag vill vänta längre på den, för att rädda liv. DET ÄR NÄMLIGEN INTE MIG DET ÄR SYND OM.

Men jag skriker ut i ingenstans, ut i ingenting.

Så länge tar min europeiska union fram tårgasen för att få ha fredagsmyset ifred. Ibland har jag känt ett slags kallt raseri inför denna massiva cynism, men i dag är det tusen grader varmt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.