Släkten, skörden

I början av månaden samlades släkten hos mamma och pappa. Det är så magnifikt: farmors och farfars ättlingar är i runda tal 35 personer med alla respektive och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och ALLA kommer. Vi ses tre gånger om året. Och ALLA kommer. Enstaka undantag enstaka gånger, men i princip: kan man så kommer man. Vi lagar mat och äter och alla pratar med alla. Och pappa tog fram en spritflaska han har fått av syrran som tog med den hem från Asien för många år sedan med en stor krabba i. Den här. 

De jävlarna måste alltså ha låtit krabban växa inne i flaskan. Vi öppnade den inte.

Sedan fick vi njuta av andras arbete: skörden. Pappa odlar mycket, och min kusin och hans fru gör det professionellt. Vi kom hem till Lund med squash, röda vinbär, svarta vinbär, krusbär, lök, örter, majrovor, tomater, gurka, grönkål, vitkål, plommon, hallon och litervis med saft. Jag stod hela den första dagen och hittade på rätter och varianter. En gul ratatouille gjorde mig särskild glad, för den blev så snygg. Älskar att stå där och skölja och rensa och hacka och bestämma mig.

Och alla dessa fina kusiner. Dem älskar jag också. Veckan efter kalaset hade vi ett till: minstingen Axel gifte sig med Rut, och vi får ännu en fantastiskt rolig och smart och varm person att lägga till den stora samlingen.

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.