Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Slapp kritik mot nya medier

Lite mer polemik, som har lett till en hel del twittrande i alla fall…

(Själv är jag asnöjd med texten. Jag har läst den flera gånger bara för att jag ville. Det är sällan det känns så!)

16 Kommentarer

  1. Crister den 16 april, 2009 kl 12:20

    ”Jag har ibland stått på bibliotek och känt mig handfallen, och frustrerad inför de otillräckliga sökredskapen”, skriver du och jämför sedan med din handfallenhet framför en dignande ostdisk.
    Lösningen är enkel: kunskap. Du behöver inte fråga någon. Lär dig hur ett biblioteket är organiserat. Klassificeringssystemet är synnerligen praktiskt och enkelt. Och samma sak med ostar. Läs en bok, varför inte två, om osttillverkning, lagring etc. Du finner dem under Qca (mat och dryck).



  2. Isobel den 16 april, 2009 kl 12:21

    Den var asbra! Det är så konstigt att du tänker så rätt ibland och så fel ibland!



  3. gustav den 16 april, 2009 kl 12:39

    Fantastiskt! Älskar ostdisken som jämförelse. Här ska länkas.

    Och Crister kanske skulle fundera över hur långt man kommer med SAB-systemet som hjälp om man är på jakt efter skönlitteratur som passar.



  4. Andreas Ekström den 16 april, 2009 kl 12:59

    Crister: Du har rätt, och samma gäller förstås för den som vill söka bland nya medieformer. Men se även gustavs kommentar nedan.

    Isobel: Haha, ja, som till exempel när jag var lugn inför bortamatchen mot BK Arslet i går.

    gustav: Länka gärna, men köp framför allt en bit Grand Pont L’Éveque!



  5. Marcus Almgren den 16 april, 2009 kl 01:20

    ”Bra jobbat, Äpplet”, tänkte Andreas där han satt och för åttonde gången idag läste sin tv-krönika.



  6. gustav den 16 april, 2009 kl 01:21

    om sanningen ska fram är jag rätt dålig på ost. jag pallar bara hårdostar i den mer avancerade sfären, eller riktigt mesiga saker.

    (also: BK röven är ju mina hoods lag. jag har alltid undrar över om det är medvetet hur loggan ser ut.)



  7. Andreas Ekström den 16 april, 2009 kl 01:29

    Marcus Almgren: Exakt!!! Äpplet vann ju omröstningen i stor stil. Men jag tror inte man kan tala TILL äpplet, man kan bara referera till det. Exempel:

    Redaktör: Andreas, har du någon idé om hur vi kan göra det här?

    Andreas: Jag får skala av något från äpplet.



  8. Emma Kritzberg den 16 april, 2009 kl 04:40

    Klart man kan prata med Äpplet! ”Jag får överlägga med Äpplet.”



  9. Andreas Ekström den 16 april, 2009 kl 06:45

    Fast blir inte det lite som att referera till sin fru som ”regeringen”? Som något man inte har någon som helst styrning på…?



  10. Gunilla den 16 april, 2009 kl 07:20

    Utmärkt text – dess främsta förtjänst är att jag tror att den kommer att fungera väl på min ostälskande, något nätskeptiska gamla mamma, och det är en stor bedrift i sammanhanget. (Sydsvenskans goodwill är dessutom stor i hennes ögon nu, eftersom ni har publicerat en Gunillatext.)



  11. Andreas Ekström den 16 april, 2009 kl 07:58


  12. Joakim Jardenberg den 16 april, 2009 kl 08:23

    Jo, du får möjligtvis ursäkta. Men jag blev helt uppskuttad när jag läste den på flyget i morse. Den är i sanning helt briljant.

    Slog den i huvudet på Axel Håkansson (jaja, Andén då) idag också och sa: det här måste du göra något på.



  13. Magnus den 17 april, 2009 kl 07:51

    Nej, jag ser inte att Sigrid var emot internetmedier som sådana, men däremot att hon ser den babblande rösten, upphovsmamnen ställa sig framfrö texten, dansa med i förgrunden på många bloggar etc. Om man går in på bibliotekekt kan de ha hundratusen böcker m,en författarna själva, som (privat)personer ställer sig inte i vägen för sina verk. Jag känner åtminstone inte Strindbergs skugga falla in över ”hemsöbporna” – han är så klart närvarande i texten men inte som privatperson eller reklamnisse ör sin bok. Den inställningen, att boken, texten, t o m författarens dagbok. är viktigare och intressantare än dess författare in private, bryts ner av många bloggar, det finns ett underförstått och pockande krav att man ska gilla blogggaren som person och låta sig förföras av honom, ”sitta och tjuvlyssna i ett hörn på Jan Gradavll” i mötet med hans texter som Björn af Kleen en gång skrev.

    En del yngre författare och bloggare går så klart inte alls med på att texten är intressantare än människan bakom, eller att de ens kan bedömas skilda åt. De skulle antagligen löäsa ”Brott och starff” som om den vore en blogg eller en tv-såpa. Jag tror att det är den mingelidiotin och personfixeringen som Sigrid är emot, och det är nog dags att erkänna att läsning och navigation i texter på internet ofta fungerar annorlunda än i en bok; det krävs andra slas läsverktyg. Och då snackar jag inte främst om teknik – länkar, källkontroll – utan om vad man tittar efter i texten, hur man bedömer personer, ”jag”-påståenden, hyperboler och liknande.



  14. Marcus Almgren den 17 april, 2009 kl 08:03

    Läste Jardenbergs kommentar: ”Men jag blev helt uppskuttad när jag läste den på flyget i morse.”

    ”Bra — internet på flyget”, var min första splitsecondreaktion.

    Papperstidningen är så död för mig att jag nästan glömt den.



  15. gustav den 17 april, 2009 kl 11:40

    Magnus: Hahaha, stor humor att det skulle vara bloggvärlden som främst driver på personfixering och att inte läsa in biografi i romaner. Det där är ju äldre än tryckkonsten.



  16. Magnus den 17 april, 2009 kl 11:52

    Gustaf; visst, det finns en industri av författarbiografier och skvaller som går en bra bit tillbaka, men det har också funnits ett starkt motstånd mot att läsa in författaren privat direkt i texten. T o m många som läser en så egocentrisk författare som Strindberg så gör det inte för att avlyssna hans privata knarrande mellan raderna eller döma över hans kvinnosyn och hans fruar, utan för att boken skapat något som är skilt från författaren. Det där håller kanske på att ändras, en del som läser Kafka eller Ekelöf nu vill väl ha just myten och en busig känsla av närhet till författarens person. Tveksam läsart, säger jag.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.