Nej, Johanne, du är inte ensam!
***
Apropå Sydsvenskan: Jag hade önskat att ännu fler läste och drog slutsatser av Per Svenssons komparativa studie av ”Gömda” och ”Inte utan min dotter”.
Nej, Johanne, du är inte ensam!
***
Apropå Sydsvenskan: Jag hade önskat att ännu fler läste och drog slutsatser av Per Svenssons komparativa studie av ”Gömda” och ”Inte utan min dotter”.
Ja, man undrar ju – läser inte Stockholmstidningarna Sydsvenskan ens när den finns på nätet?
Jag är också förvånad över att den texten inte fått mer genomslag! Mer klockrent och tydligt än så kan det ju liksom inte bli.
Men nej, Johanne är inte ensam. Här är en till:
http://monicaantonsson.blogspot.com/2009/03/med-marklund-offrade-de-sin-heder.html
Otroligt bra text av Svensson; den måste tagit tid att producera.
Men slutsatserna är han ju också behjälplig med. Finns det fler att dra? Som till exempel att Marklunds fenomenala Mahmoody-Auschwitz-utspel gör det omöjligt att tänka på henne utan att börja fnissa?
Trovärdighetsnivån på Marklund är väl nuförtiden på en nivå där nästa naturliga karriärssteg är programledarrollen för TV3’s nypremiär av Tutti Frutti (no offense, Bruno).
Jag tycker att det känns extremt konstigt att se Liza Marklund-krönikor som handlar om något annat just nu. Vänta lite, liksom, hade inte du något mer att förklara?
Denna text av Tonchi Percan har också fått alltför litet genomslag:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/23/liza-marklund-bluffar-om-kammarratten
Utdrag:
Liza Marklund har sedan Mia trätt fram i Aftonbladet deklarerat att en ny ordning om hur Gömda-debatten skall föras nu gäller.
”Därmed delar vi nu upp debatten om ”Gömda” på det sätt den borde föras: Mia står för sin historia. Jag står för min roman.”
Så skriver Marklund i Expressen. Till andra tidningar säger Marklund att hon inte allas gjort något om-fattande research.
I själva verket är det så att Liza Marklund känner till varenda dokument som finns i fallet Mia. Deckardrottningen har nämligen agerat som stödperson åt Mia i de tvister som Mia haft med svenska myndigheter.
En annan intressant fråga som vaknar är ju den om balansen mellan Per S och Rakel Chukri på Sydans kultur. Per Svensson återvände til SDS som fast medarbetare bara någon dag efter att Rakel tagit över som chef; det var uppenbarligen synkade beslut. Båda två är skribenter av hög klass. Per Svensson har nån sorts ställning som grå eminens men inget formellt i stil med vice redaktör, medan Rakel är chef. Och det är klart att det är Chukri som är ung och hungrig, som har saker att bevisa och forma på nya sätt i den här rollen. Men sedan tronskiftet har Per Svensson synts betydligt mer på sidan, det är han och patrik Svensson (ej släkt givetvis) som tar till orda i aktuella debatter och det kan tyckas förta en del av poängen med att utnämna Rakel till chef.
Jag insinuerar absolut inte att det är nån som motarbetar Rakel Chukri, men hon syns mycket mindre än t ex Åsa Linderborg på Aftis – någonting tycks hålla tillbaka henne.
Hej Thomas, jag kan som du förstår inte säga någonting om inomredaktionella saker här på min blogg, så din kommentar får stå okommenterad – i alla fall av mig!