Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Tröstboll

Ibland när jag har en melankolisk period – jag försöker identifiera varifrån de kommer, om de beror på yttre faktorer eller bara min egen rytm, och jag vet inte det – så letar jag efter tecken på gudomliga ingripanden.

Det låter kanske lite knäppt.

Jag är ju ateist.

Men jag försöker se samband mellan händelser, oftast där jag är säker på att de inte finns, och så tar jag dessa konstruerade samband och bygger små tröstbollar. Ett exempel:

År 1998 skulle jag på återträff, och skulle träffa Dave från Kanada för första gången på fyra år. Samma morgon som jag skulle åka råkade jag bända av den ena skalmen på mina glasögon. Jag hade linser också, så det var inte någon big deal, jag tejpade fast skalmen och satte mig på planet bara för att slippa ha linser i den ultratorra flygplansluften.

Så träffades vi, i Kansas, på vägen ut till Denver. Vi sov över hos familjen McKee, skulle gå och lägga oss, och han ser mina glasögon.

– Det var som fan, säger han bara. Om nu ”motherfucker!” som ett litet uttryck för förvåning går att översätta så.

Och tar han utan ord fram sina glasögon ur fodralet i necessären.

Vi har exakt likadana bågar.

Exakt samma modell och märke. Identiska.

Det är ju fullständigt vrickat, med tanke på hur många glasögonbågar det finns i världen, att två väldigt nära vänner på var sin sida planeten, två vänner som dessutom inte är ett dugg lika i utseendet, väljer samma båge.

Men det stoppade inte där, det gick från osannolikt till fullständigt vettlöst osannolikt när Dave grävde djupare i sin necessär.

– This is fucked up! Jag har ju en reservskalm här. Jag brukar ju alltid göra sönder saker, så jag köpte en extra.

5 Kommentarer

  1. Peter F. den 15 december, 2010 kl 10:41

    Tack för en innerlig berättelse!
    Nöjer mig med att lägga denna till de övriga av egna/andras i högen; ”har hänt & skall inte förklaras”



  2. Björn Owen Johansson den 15 december, 2010 kl 12:08

    Jag vet inte om det handlar om arbetsskada eller gudomligt ingripande, men jag har en förmåga att skriva texter som är exakt 180 tecken för långa. Oavsett längd.

    Jag häpnar varje gång jag känner mig nöjd och kollar räkneverket för första gången: 1680 tecken, 3780 tecken, 4380 tecken…



  3. Marie Breskic den 15 december, 2010 kl 12:17

    Fint att Gud bryr sig om dig 🙂



  4. Peter den 15 december, 2010 kl 09:55

    Matematik är inte din starka sida. Ej heller statistik.
    Svensken kommer vara i minoritet i storstäderna runt 2050 i denna utvecklingstakt.
    Malmö har redan fler utlandsfödda än NY.
    Vi har segregerade och parallella samhällen i Sverige idag.

    Jag ber dig sätta dig i statistiken. Snälla. Sedan kan du komma med kritik till Ulf Nilsson …

    http://affes.wordpress.com/



  5. Andreas Ekström den 16 december, 2010 kl 07:52

    Det har jag gjort, och myten om ”Eurabia” punkteras effektivt av till exempel Andreas Malm i ”Hatet mot muslimer”.

    Vidare: Om, säger OM det skulle vara sant att utlandsfödda hamnar i majoritet i någon svensk stad. Varför är det i så fall ett problem?

    Svara på det utan att avslöja dig själv som rasist, om du kan.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.