Ur kapitel åtta, ”Google och integriteten: Digital fostran”

En oväntad brittsommardag i Lund får Samantha Peter från Google fenomenet »akademisk kvart« förklarat för sig.

Klockan är lite över två, det är den 6 oktober 2009 och alla som ska komma har ännu inte kommit. Det är i sin ordning: klockan två på schemat betyder att man börjar kvart över. Gammal tradition.

Det är presskonferens i ett undervisningsrum på Språk- och litteraturcentrum, SOL, som är en arkitektonisk fullträff mitt i Lund. Gamla tegelbyggnader har jämkats samman med en stor ljusgård med café och glasväggar. Stöttor och stag är blottade, nivåskillnaderna är accentuerade, trapporna inbjudande, biblioteket husets självklara mitt. Studenter sitter där de har råkat sätta sig, fikar och jobbar och har vita hörlurar i öronen.

Allt är mycket samtida.

Lunds universitet står i begrepp att berätta om fördelarna med att flytta över all elektronisk studentkommu­nikation till Kalifornien. Till en tjänst från Google som är bättre, smartare, smidigare och framför allt fullständigt gratis.

Lunds universitet löser denna dag ett gammalt problem. Den uråldriga egna mejlservern kan slängas på soptippen. Studenterna kommer att få en helt annan och helt överlägsen verktygslåda.

Samantha Peter arbetar för den del av Google som heter Google Enterprise, som säljer Googles tjänster till företag och stora organisationer. Hon har en vit Mac på skrivbordet framför sig, kopplad till en webbprojektor och ska snart förklara.

Men det är Karl Ageberg som börjar. Han är strategiskt ansvarig för IT-frågor på Lunds universitet, eller »LU« som han säger.

– Vi var i tidningen alltför ofta med icke önskvärd kvalitet, säger Karl Ageberg, och syftar då inte på kvaliteten i rapporteringen utan på de egna tekniska systemen.

– Vi behöver pengarna till andra saker än att bygga och sköta stora system. Till utbildning och forskning helt enkelt, säger han och justerar den diskret rutiga kavajen.

Lunds universitet bestämde sig för att fixa problemen med e-posten en gång för alla och i samma projekt kanske också se över det elektroniska studiestödet. Sökningen. Arkiveringen. Arbetsdokumenten.

Efter en tid av utvärdering fick en grupp studenter fälla avgörandet. Och då var det inget snack. Det var Googles paket som var bäst.

Samantha Peter tar över. Hon talar nytta, funktion och form. Sällan eller aldrig pengar. Pengar är inte hennes bord – hon arbetar enbart med den del av Google Enterprise som vänder sig till universitet och högskolor. För sådana institutioner är unika, med en säregen uppsättning krav och förväntningar från studenter och lärare som måste gifta ihop sig med ett rimligt mått av komplexitet och kostnader för att få det hela att hålla samman.

Och där kommer den räddande ängeln. Google löser ju allt det där. Google ger alla studenter ett mejlkonto med minst 7 gigabytes lagringsutrymme, att jämföra med Lunds universitets gamla som tillät 25 megabyte. Det vill säga ingenting.

I tjänsten finns inga annonser men full support av driften. Till det: Google Talk, som är en chatt- och telefonfunktion, kalendern Google Cal, den gemensamma dokumenthanteraren Google Docs, webbverktyget Google Sites och så Google Video som är ett slags Youtube light, där var och en kan ladda upp rörlig bild.

Utkonkurrerade här är alltså, på ett bräde, Hotmail och Yahoo, Skype, MSN, iCal samt alla Office­paket man kan tänka sig.

0 svar på “Ur kapitel åtta, ”Google och integriteten: Digital fostran”

Lämna ett svar till Gustav Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *