Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

70 procent

Jag tycker att det är lite kul med kläder. Jag har verkligen inte så mycket koll så det stör (”det är lite gulligt att du försöker”, som min stilsäkra och mycket roliga syster sammanfattade det) men… ja, lite kul tycker jag att det är. Jag har dock ett antal begränsningar.

Jag vägrar att bära kläder som inte är bekväma. Jag försöker i görligaste mån undvika kläder som kräver särskilda omsorger. (Strykning räknar jag som ”särskild omsorg”.) Och så är det min egen snålhet, eller värdering av kläder som sådana: Jag skulle behöva tjäna dubbelt så mycket pengar för att kunna med att köpa de kläder som jag kanske egentligen redan nu skulle kunna ha råd med. Och jag skulle förmodligen inte köpa dem ens då; jag är genuint ointresserad av vilket varumärke som har sytts dit på kavajens insida.

Exemplifierande episod:

Går in på mycket dyr herrekipering. De utlovar en 70-procentig rea, och med kännedom om deras normala prislägen gör jag bedömningen att jag knappast kommer att anse priserna skäliga ens vid en sådan rabatt. Men man kan ju kolla.

Och se där, ett par verkligt sköna och fina men kanske i överkant förslitna jeans! Jag tar dem. Bara drygt en femhundring – och då alltså med 70 procents rabatt.

Det är en sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk sjuk värld. Och jag tror att en människas inbyggda känsla för hur mycket som det är rimligt att lägga på kläder är svår att förändra. Det är som ättempo eller dygnsrytm eller sovstil – det finns liksom programmerat.

Var går era skamgränser vad det gäller klädinköp? Hur mycket kan man betala för ett par jeans? Vad är det dyraste ni har köpt i klädväg? Och var det värt det?

9 Kommentarer

  1. Petra den 6 oktober, 2009 kl 07:11

    Oj, jag har inga skamgränser. Jag har köpt en BH för 2500 en gång. Men den var verkligen häftig:)

    Annars kan jag nog köpa jeans för 1500 spänn om de är speciella och skor finns det väl knappt några gränser för.

    Mitt dyraste plagg är nog en skinnjacka som jag gav närmare 3000 för.



  2. Anna den 6 oktober, 2009 kl 09:37

    Jag har börjat värdera om. Ett par jeans borde vara det dyraste i min garderob. Jag använder ju jeans varje dag! Om man slår ut vad de kostat varje gång jag använt dem är det inte många kronor. Jag betalar mindre per dag för mina jeans än vad jag gör för en dagstidning. Jag har aldrig ifrågasatt om jag skall ha tidning eller ej.. så slutsatsen blir väl att jag borde gå ut och köpa mig ett par riktigt dyra nya jeans 🙂



  3. Louise den 6 oktober, 2009 kl 09:37

    De flesta kläder som säljs är faktiskt för billiga. När jag var ung kostade en ny kappa runt 3500 kronor. Även i dag ligger många kappor därikring, men kedjorna säljer dem ofta hälften så billigt. Vad säger det om villkoren för dem som sytt plagget? Jag blev faktiskt så förbannad av detta att jag nyligen la åtta laxar på en Burberry som jag ämnar ha i minst två decennier.



  4. Christian den 6 oktober, 2009 kl 10:03

    Det dyraste jag köpt var ett par cowboyboots, rödflammiga, för ca 2000 tror jag.. men de syns iallafall, annars är jag snål som f-n, min vinterjacka köpte jag för 40 spänn (nedsatt från ca 700)…



  5. indy (utan hatt) den 6 oktober, 2009 kl 10:26

    sen weekdays öppnade och satte jeanspriset på 400 SEK så har just 400 SEK varit gränsen där det går lätt att spendera under men där det tar emot att lägga ut mer.

    dyraste plagget är en vinterjacka som kostade upp mot 3500 SEK. dock betalade jag den inte själv utan fick den av mina föräldrar, ett resultat av att jag hade envisats med att gå ut i min mormors gamla pälsjacka (efter överdoserat på ”velvet goldmine”-filmen).



  6. Torkel den 6 oktober, 2009 kl 03:09

    Jag har, för att uttrycka mig i sann nyspråksanda, nyligen ”investerat” i ett par handgjorda engelska skor för 4200 kr (där jag även säkrat investeringen med ett par skoblock för 500 kr och skokräm med borste för 150 kr).

    Jag räknar dock med att min småländska själ ska få njuta gott om en sju, åtta år då det är dags för omsulning och ännu mer då jag ligger med näsan i vädret och fortfarande kan ha samma par skor på mig.

    Sedan känns handgjort fantastiskt PK. =)



  7. Andreas Ekström den 6 oktober, 2009 kl 04:11

    Skoblocken låter sjukt dyra där!



  8. Molly den 7 oktober, 2009 kl 12:24

    Till Louise: håller med dig men tyvärr är nog din Burberrykappa även den sydd av samma människor med lika vidriga arbetsvillkor. Konglomeratet Burberry tjänar däremot extremt mycket mer per kappa än H&M och kan hålla sitt flagship store på 5th Ave med all lyx som den avenyn kräver.

    Det ÄR en sjuk värld.



  9. Louise den 7 oktober, 2009 kl 08:38

    Molly: Visst är det en sjuk värld, men kappan är Made in Britain och det gör att jag tror på någorlunda anständiga förhållanden för sömmerskorna. Att kappor i dag är billigare än för 25 år sedan beror ju på att man flyttat ut produktionen från Europa, sänkt kvaliteten på tyger, sömmar och underarbete och pressar leverantörerna extremt hårt. När Ikea eller HM dundrar in och lägger sina ordrar vill de ofta ha så stora volymer att fabriken måste bygga ut och dessutom producera enbart åt dem. När kontraktet löper ut kommer beställaren tillbaka och vill pressa priserna ännu mer.
    HM och Ikea bygger dessutom en från miljösynpunkt väldigt tveksam idé om att man ska köpa många kassa produkter i stället för få som håller. Visst, HM har blivit bättre i kvalitet än för 15 år sedan, men den låga prisnivån finns där för att möta ett behov av att uppdatera garderoben extremt ofta.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.