Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Badshorts

Det här med någorlunda könsneutrala kläder för barn fortsätter tydligen att vara enormt provocerande för somliga, och då menar jag alltså inte personen i artikeln som jag länkar till, utan reaktionerna på det hon gör…

Men tro en pappa till två flickor: Kampanjen behövs!

Mina döttrar älskar rosa grejer, och får ha så mycket rosa kläder de vill.

De får däremot inte ha kläder som uppenbart begränsar deras rörlighet och lek. Sådana kläder finns nämligen, ganska många också, även för flickor i dagisåldern.

Det ÄR politik. Det SPELAR roll.

Vi var i USA för ett par veckor sedan, och åkte med våra kompisar till en simhall. Jag stack in på Wal Mart och köpte badkläder till tjejerna, vi hade glömt att ta med. Jag hade inte förväntat mig något annat än en tydlig könsuppdelning även för de minsta, men lyckades ändå hitta ett par passande badshorts utan överdel till min flicka som är tre och ett halvt. Rosa och orange, bra, hennes favoritfärg är orange, ett gjutet val.

Badvakterna hörde att vi pratade svenska, och lät det passera: Normalt förväntas inte flickor bada topless.

You heard me right.

En treårig flicka förväntas i en amerikansk pool skyla sina bröst.

Det är i sådana lägen som min stora kärlek till Amerikas förenta stater sätts på vissa prov.

Men de som diskrimineras hårdast av de stora kedjornas sätt att sälja kläder till barn är sannolikt pojkar. När min dotter valde en Darth Vader-mössa tycker alla att hon är cool. När den jämnårige grannkillen vill ha klänning är det ju en jävla tur att han bor i Lund, där det passerar, och inte i Jönköping, där han skulle ha riskerat sitt liv för samma val.

Läs också bloggaren Ketchupmamman och Ellen Albersdottir i Sydsvenskan på samma tema.

8 Kommentarer

  1. Helena den 7 mars, 2011 kl 08:14

    Det konstiga är att det där har blivit så mycket sämre på senare år. När min äldsta (som är född 1988) var liten var det lätt att hitta könsneutrala kläder, och för de allra minsta spädbarnen fanns det knappt könsspecifika kläder. Jo, det började kanske komma, men det var en marginell företeelse, som man på sin höjd fnös lite nedlåtande åt. På de stora kedjorna var hängde inte pojk- och flickkläderna rent fysiskt i olika avdelningar – den uppdelningen började smyga sig in när mina barn var små. (De andra är födda 1991 och 1993.)



  2. Andreas Ekström den 7 mars, 2011 kl 10:39

    Intressant! Det här är ju sånt man kanske inte tittar så mycket på förrän man själv är direkt berörd…



  3. Sabina ---> vikt, hälsa och träning den 7 mars, 2011 kl 11:11

    Jag har tänkt på det oxå, speciellt nu när jag har två kusiner på 5 och 8 år och ett kusinbarn som är 8 månader gammal. Det va jätte svårt att hitta neutrala kläder till dom, speciellt den ena tjejen som inte gillar rosa eller ”bebis färger” som hon säger. Mycket gulligt men det är inte lätt att hitta något till henne som hon trivs i, även om hon bara är 5 år.

    När mitt kusinbarn kom till världen visste vi inte om det va en tjej eller kille, jag ni kan ju tänka er hur lätt det va att hitta något till henne.



  4. Marcus Almgren den 7 mars, 2011 kl 11:37

    Beror inte denna eventuella försämring på förbättrad näsa för business då? Om barnkläder är könsuppdelade så är det mindre chans för att det går att ärva kläder av storasyskon och därmed större chans för att det köps nytt.



  5. Andreas Ekström den 7 mars, 2011 kl 12:02

    Sabina: Exakt min bild.

    Marcus: Jo, det bidrar säkert!



  6. Helena den 7 mars, 2011 kl 01:16

    Jag tror också att det är del av förklaringen. Det är så mycket som har förändrats sedan mina barn var små, och inga många avseenden känns det som om utvecklingen bara går bakåt. Jag kände till exempel nästan ingen på den tiden som använde engångsblöjor till sina barn – numera är det väl nästan sektvarning på tygblöjefamiljer. Det är väl ett paradexempel på marknadskrafternas makt. Ett annat exempel (där jag i och för sig har svårt att se någon materialistisk-kommersiell bakomliggande orsak) är de ”alternativa” (eller ”naturliga”) förlossningsavdelningar som var allmänt förekommande på åttiotalet och början av nittiotalet. De är nog helt bortrationaliserade numera, och det finns väl knappast ens någon efterfrågan på alternativ förlossningsvård. Och det var radikalt att vara hemma länge med barnen och prioritera ner lönearbetet – numera förekommer väl det mest bland halvreligiösa biologister på yttersta högerkanten.
    Ursäkta långrandig kommentar, men jag funderar en hel del på det här och kunde inte hålla mig.



  7. Andreas Ekström den 7 mars, 2011 kl 02:33

    Håller med om det mesta, men inte downshiftingtrenden, den är stor tror jag! Läste senast i dag om den press föräldrar känner att hämta tidigt på dagis, tid med barnen är status helt enkelt.



  8. Kristina den 7 mars, 2011 kl 10:37

    Våra krav på kläderna till våra likaledes vilda, söta och gulliga pojkar och flickor är:
    Bekväma med rörelsefrihet, vara i praktiska färger (ljusa ytterkläder går fetbort) och ha en färg som barnet tycker om.
    Den sistnämnda punkten har vållat mest problem. För en handfull år sedan fick jag sy en rosa biltröja med glitter. Nu är vi på jakt efter en grön prinsesströja. Någon som sett en?



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.