Chokladtårtagrej, kan man kanske säga

Hos min faster och farbror – de har en stor gård, med rejält matförråd – kan man ibland göra intressanta matfynd. (En gång då jag erbjöd mig att fixa middagen frågade jag om det fanns någon nötfärs. ”Hundrafemtio kilo ungefär”, sa min faster och pekade på frysboxarna i uthuset.)

Denna gång sprang vi på en bortglömd chokladask av tveksam kvalitet. Gick ut 2007. Jag öppnade misstänksamt plasten, och kunde konstatera att de ljusa pralinerna inte var otjänliga eller ens skiktskadade. Men inte direkt goda heller kanske. Så vad göra?

Detta. Resultatet blir en kompakt och oortodoxt smakskiftande kaloribomb i form av en rund sak i gränslandet mellan kaka och tårta.

* Smält 50 gram smör i en kastrull.

* Tag en presentask choklad med 500 gram praliner. Ta bort de i sammanhanget konstigaste, hacka resten grovt.

* Smält ner pralinerna i smöret under flitig omrörning.

* Rör separat samman två deciliter socker med en deciliter mjöl och ett par nypor salt.

* Rör sedan ihop chokladröran med torrvarorna.

* Vispa slutligen tre ägg till ordentligt fluff, och rör ner det i smeten med viss varsamhet.

* Grädda i smörad och mannagrynad (inget ströbröd!) springform, 175 grader i 25 minuter, absolut inte längre.

* Gör sedan en mörk standardglasyr, jag tog första bästa recept: 50 gram smör, 3 dl florsocker, 5 msk kakao, 2 msk grädde. Och så en hårt vispad äggvita när röran svalnat. Det blir en söt och bestämt kakaobarsk glasyr, extremt lättarbetad, som gärna rinner i snygga rännilar från kakan.

* Kyl det hela i åtminstone någon timme. Garnera med något om ni har, det är inte nödvändigt, men jag hade lite chilitorkade jordgubbsskivor som blev över vid midsommar. Goda men inte så snygga, de tappade mycket färg under torkningen i ugnen.

Man är ju extremt bortskämd med matfotografi, så jag är ytterligt tveksam till att visa er det här. Men det här är ju en reality-blogg, jag ser ingen annan råd:

image-upload-19-719671

0 svar på ”Chokladtårtagrej, kan man kanske säga

  1. Nej, det kan jag förstå… Men jag lovar, de var inte otjänliga!

    Min kusin: ”Det är som att du har gjort två kladdkakor och så kört dem i en foderpress.” Man har olika referensramar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.