Mamma tipsar mig om ett kort inslag i Nyhetsmorgon i TV4, som handlar om ett danskt förslag om att göra alla människor till organdonatorer vid arton års ålder, försåvitt de inte aktivt anmäler motsatsen.
Det blev ett så himla dåligt inslag.
Och det är för att frågan kräver att man kan tänka i minst två led, kanske tre.
Det är inte vårt donationsregister som är det avgörande problemet. Det är inte på grund av registerorganisationen som Sverige ligger pinsamt på nedre halvan i Europa vad gäller antalet organdonationer.
Det handlar först och främst om hur vår intensivvård är organiserad och prioriterad. Med reservation för siffrornas färskhet: Spanien har sådär 50 organdonatorer per 100 000 döda. Sverige har 20. Det finns ingen skillnad i donationsvilja mellan dessa länder. Det enda som finns är en skillnad i ambition – utbildning, resurser, metodik.
I Nyhetsmorgon misslyckas programledarna med att ställa någon enda fråga om som faktiskt skulle kunna göra skillnad i denna fråga, om registerförändring enligt det danska förslaget nu är en dålig idé. Och representanten från Socialstyrelsen misslyckas BÅDE med att förklara varför förslaget om standarddonatorskap är dåligt (det framstår som helt obegripligt när hon har talat klart) samt att säga något om vad vi bör göra i stället.
I fotboll talar man om ”alibilöpningar”. En spelare springer femtio meter över planen för att täcka en yta för att ha gjort jobbet, även om det är halvhjärtat och inte riktigt kommer att göra skillnad. Detta var alibijournalistik – okunnig, grund och till absolut ingen nytta för någon. Men det liknade journalistik. Det ser ut som om journalistik har bedrivits.
Så länge: I Sverige har vi det man kallar ”förmodat samtycke”. Det är lite otydligt, men i praktiken förmodar sjukvården att alla är donatorer – försåvitt inte annan information blir känd. Det betyder att man kommer att tillfråga dina anhöriga om de vet vad du ville, om du inte har sagt något frågan skulle bli aktuell. Det kan du bespara dem genom att göra din vilja känd, det är bra för alla och gör processen effektivare. Men vill vi rädda fler liv genom organdonationer i Sverige? Då är det genom satsningar på intensivvården vi kan göra det.
1 237 dagar sedan är det för mig, det kollade jag just. Ärret är ett fint vitt streck som du skulle missa om du mötte mig på stranden, värdena är stabilare än gravitationen och jag mår bra. På grund av att ett antal läkare och sjuksköterskor på ett visst sjukhus i Sverige en dag fick in en kille som de inte kunde rädda – men som de ändå vårdade precis rätt, så att han kunde rädda mig och sannolikt några till.
