En sågning, Jan Guillou och en elak privatmedicinsk diagnos

Såg ni Jane Magnussons kapning av showen ”Nyhetsankorna” i DN? Årets roligaste och elakaste och, gissar jag, mest välförtjänta sågning.

Det här tarvar ett par citat ur den elakaste och roligaste delen av Jan Guillous yrkesmemoarer, som jag inte tycker att någon medieintresserad person bör missa. Här ett resonemang kring farorna i att anställa en duktig journalist i televisionen:

”Han föreföll däremot klart disponerad för att bli tokig om han kom till tv. Vi hade två mycket drastiska exempel på tv-galenskap på nära håll i Malmö … Vi hade haft med dem båda att göra och vi betraktade dem som mentalt otillräkneliga och det var ur vårt råa medicinska perspektiv inget problem med diagnosen, de var tv-galna. De tålde inte ljuset, betraktade sig båda som större än livet ena stunden och bröt samman, försvann eller bad till Gud i nästa stund, och det var förfärligt att ha dem på nära håll.”

Att Malou von Sivers och Lennart Ekdal var predestinerade till tv-galenskap känns spontant inte lika förvånande som att Peppe Eng och Lena Smedsaas också var det.

För nog är det det som har hänt? Tv-galenskapen har sagt åt dem att de är så duktiga, kända, stora och uppburna att de nog… om man tänker efter… faktiskt… är samtidens renässansmänniskor! Och alltså därmed behärskar alla konstarter som finns!

Jag räknar med att de kommer att ställa ut sin tavelkonst inom kort. Eller vänta, det skämtet var inte kul, för det var nästan sant: Det har Elisabeth Höglund (som var med i projektet från början, men snabbt hoppade av) redan gjort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *