Ett mysterium, i sanning

Ser att en Netflix-film med Jennifer Aniston och Adam Sandler som heter ”Murder mystery” har slagit något tittarrekord, och en kväll när jag är för pigg för att sova och för trött för att göra något annat börjar jag kolla.

Jag är lite tagen över den massiva uselheten.

Jennifer Aniston gillar man ju, men Adam Sandlers begränsningar är som ett slags vattenstämpel, en absolut säkerhetsmarkering för att kvaliteten aldrig kan nå över en viss höjd. Men ändå. Så oerhört häpnadsväckande undermåligt, alltihop. 

Dessutom: det är inte snyggt med tv-filmer med sådana där övertydligt skarpa bilder, som om man tittade på nyheterna eller alpin utförsåkning. Jag gillar när det är drömskt och konstnärligt och jättebra.

Precis som ”Murder mystery” inte är.

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.