Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Hälsa

Snubblar fram genom Juli Zehs ”Corpus Delicti”, som nu utkommer på svenska. Ska strax vara på SVT i Stockholm för inspelning av ”Babel”, där Juli Zeh och hennes berättelse ska diskuteras i sällskap med Isobel och Torbjörn Tännsjö.

I Juli Zehs framtid har det blivit brottsligt att inte sköta sin hälsa. Sjukdomar ska icke diagnosticeras, utan ”bevisas”. Den här språkliga obevekligheten! Juli Zeh är en av samtidens största, och jag föreslår att man börjar med ”Fritt fall” en dag då man inte har några som helst ambitioner att slöläsa, utan tvärt om skärpa sina sinnen med text.

***

Jag är mitt i ett slags race, där jag har framträtt tre-fyra gånger i veckan i flera veckor. Det kostar på olika vis, inte minst hälsomässigt. Snuva som inte blir utsnuten, barn som börjar bli vana att säga inte bara ”godnatt” utan också ”hejdå” vid läggdags, för de vet att jag är borta hela nästa dag. Jag går ofta väldigt fort, men jag tränar aldrig. Jag lyssnar på musik alldeles för högt, men behöver det desperat mycket för att skära loss ett stycke vila åt mig. Och av skäl som jag är osäker på trillar jag runt i en massa tänkande om… ja, ni vet. Det stora. Livet och kärleken och framtiden. Och det gamla inte minst: I måndags var jag hemma i Fjärås och föreläste en liten stund på min gamla grundskola, träffade min lågstadiefröken Inger, sig precis lik, träffade Henriks mamma och Millas mamma. (De är döda, Henrik och Milla, de var båda mina klasskamrater, Henrik var min bästa vän och Milla var min första kärlek. Vi var en drabbad liten klass.) Så var jag inne på Aranäsgymnasiet på eftermiddagen och höll ett större utbildningsseminarium inför ett par hundra lärare, flera av dem mina tidigare lärare. Christer träffade jag, min bästa bästa musiklärare, han är rektor nu. En fritidsfröken som heter Kicki kände jag igen direkt.

***

En telefonare med Fredrik Skavlan och så intervjun med Ian McEwan, den går jag och tänker på lite i efterhand också. Den blev bra, men inte riktigt riktigt max av vad den hade potential för… Något litet litet är det som återstår. Är det humorn som skaver? Kan det aldrig bli max om det är för roligt?

***

Google-koden är nu i princip slut på förlaget, jag tror att det finns 200 böcker kvar. Men vi trycker inte om – pocketen är ute inom kort.

2 Kommentarer

  1. Peter Fredriksson den 2 oktober, 2010 kl 10:31

    Intressant inlägg; både bildningsmässigt och personligt. När det gäller J.Z:s tankar så är det högst intressant. Tangerar en hel del det som Lena Andersson skrivit om; och som hon kallar slappt tänkande. Tror att det slappa är det som kan vara destruktivt, både för oss individer och som mänsklighet.
    Ta hand om hälsan, kommer uppskatta rader, även om det skulle bli färre av dem;-)



  2. Andreas Ekström den 2 oktober, 2010 kl 02:48

    Tack Peter… Jag är på banan igen efter bara någon dags vila. Tror jag.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.