Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

I Kamerun

Boken går i tryck 2 februari. Jag kan göra mina sista ändringar på fredag den 29 januari. Det innebär att kapitlet från Kamerun måste bli klart senast nu på måndag morgon för att det ska kunna korrläsas och hanteras lika noggrant som allt annat i boken. Jag skrev nedanstående i dag, och nu kan jag inte lägga fingrarna emellan, nu behövs läsning av de ögonpar som finns tillgängliga.

Mer research väntar i morgon och på fredag, så saker och ting kommer att ändras, och kapitlet säkert bli dubbelt så långt som det här. Men jag vill inte vänta med själva skrivprocessen…

***

Kapitel tretton

Virusjägarna

Gorillorna är svårast att lura. De lär sig: När en människa kommer med godsaker eller bara kliar dem bakom örat är risken stor att det kommer en bedövningsspruta från andra hållet.

För de största och smartaste djuren krävs därför bedövningspilar, skjutna på avstånd. De måste träffa absolut rätt. En illa skjuten pil kan lätt skada.

När djuren sedan somnar jobbar teamet snabbt: Blodprov. Vävnadsprov. Salivprov. Snabbt ner med behållarna i flytande kväve, in med dem i jeepen, och så iväg.

Iväg för att knäcka de stora epidemiernas gåta.

***

– Kamerun, säger Frank Rijsberman på Google.org. Du kan få komma till Kamerun.

Efter hans dragning om hur Google arbetar med välgörenhet har jag bett om ett exempel. Visa något som Google betalar för. Visa välgörenhet på Googles sätt, visa varför Google.org är en seriöst menad del av Googles företagsframtid.

Det tar några veckor av byråkrati och problemlösning innan visum, vaccinering och välkomnande från informationsministeriet är klart. Sedan är det fritt fram.

I Kameruns höglänta huvudstad Yaoundé finns Global Viral Forecasting Initiative, GVFI. Ett trettiotal personer arbetar i topputrustade laboratorier med att kartlägga hur de stora pandemierna rör sig från djur till människa för att sedan sprida sig över världen. Forskarna på GVFI är ganska säkra på att HIV-viruset gjorde den resan i Kamerun.

Det är onsdag morgon i januari 2010 när Matthew LeBreton klättrar in i den buckliga jeep som ska ta oss ut i skogarna öster om huvudstaden. Matthew LeBreton är ekologisk chef på GVFI, och en 37-årig australiensare som bara skulle till Kamerun för ett litet uppdrag för tio år sedan men råkade hitta hem.

– Vilket jobb som helst i hela världen i min sektor skulle vara mindre intressant än det vi gör, säger han och slår ut med armarna.

Nu är han gift med en kvinna från Kamerun. Den första dottern ska just fylla tre.

Januari är den bästa tiden på året att vistas i Kamerun. Fuktigt är det visserligen, det är det alltid, men det är uppehåll. Yaoundé får sällan mer än trettio eller kanske trettiotvå grader. Vägarna är farbara nästan överallt. Halvmeterdjupa raviner mitt i vägbanan visar var vattnet forsade fram under sensommarens regnstormar.

Ett fint damm från de röda jordarna lägger sig överallt. President Paul Biya har för inte länge sedan antytt att han tycker att en liten ändring av konstitutionen skulle vara på sin plats, för då kan han ställa upp för en tredje sjuårsperiod i valet 2011.

– Det räckte att han hostade lite om det för att parlamentet skulle fixa det på nolltid, säger Matthew LeBreton och skrattar lite.

Han har anammat samma attityd till den bristfälliga demokratin i Kamerun som de flesta andra personer jag träffar under mitt korta besök: Så farligt är det ändå inte. Landet mår förhållandevis bra. Man vet vad man har men inte vad man får.

***

Global Viral Forecasting Initiative har som mål att förstå och därmed kunna stoppa stora sjukdomsutbrott. Det finns forskningsstationer på Madagaskar, i Kina, i Malaysia, i Laos och i Sierra Leone. GVFI samlar blodprover från djur och människor och gör enorma jämförande studier: Vilka virus kan vi se hos vilka individer? Är det jägare som är mest utsatta, eller är det slaktare, eller är det bönder? Spelar kosten någon roll? Vilka virus är ofarliga hos djur men potentiellt farliga för människor?

GVFI är unikt på så vis att forskarna själva sköter hela kedjan, från blodprovet på den infångade fladdermusen eller gorillan till analys och redovisning.

– Vi börjar bli så välkända här att vi inte möter så mycket av den misstänksamhet som fanns i början. I en del byar ute på landet finns mycket vidskepelse och så vanlig rädsla för att ta blodprov förstås. En del är Jehovas vittnen. Det bästa är om vi kan ta prover i samband med att folk gör läkarbesök, säger Matthew LeBreton.

Google.org och GVFI började sitt samarbete 2008. Virusforskaren Nathan Wolfe som grundade GVFI – och som är något så ovanligt som en naturvetenskaplig forskare med lite av kändisstatus i USA – hade länge sökt efter det stora finansieringsgenombrottet, den perfekta samarbetspartnern för att hans skötebarn i Kamerun skulle kunna växa och verkligen göra skillnad.

Efter en tids förhandlingar var saken klar. Google.org betalar 5,5 miljoner dollar till GVFI över en treårsperiod. Men inte på ett bräde. I stället krävde Google att få plats i stiftelsens styrelse och att tillsammans med GVFI få sätta upp ett antal mätbara mål. Så många insamlade prover lika med så mycket pengar. Så många nya virus identifierade lika med så mycket pengar. Dessutom utmanade Google en välbeställd stiftelse, The Skoll Foundation, att matcha donationen med lika mycket pengar – vilket den gjorde.

Nu handlar det om välgörenhet. Då är det inga problem med att få exakta siffror och summor från Google. Men det handlar inte bara om pengar. Larry Page och Sergey Brin ville från början att ”enprocentsmålet”, att en procent av företagets pengar ska verka inom Google.org, också omfattar arbetskraften. En procent av Googles programmerare ska alltså arbeta enbart med att utveckla teknik för Google.org och dess projekt.

Frank Rijsberman på huvudkontoret berättar:

– Det har ju funnits en del flaskhalsar hos GVFI. De samlar så stora mängder prover som behöver analyseras på så många olika sätt och får in resultat som måste kunna samköras för att bli maximalt användbara. Vårt databasprojekt Google Fusion Tables är ett direkt resultat av de problem vi såg hos GVFI.

***

Regimen i Kamerun gör riktade insatser för att ta hand om landets rika djurliv. Inte långt från Yaoundé finns ett stort hägn för gorillor, chimpanser, babianer och ytterligare några andra sorters apor. Här tar statsfinansierade veterinärer och frivilliga, ofta från Europa och Nordamerika, hand om djur som har skadats eller tillfångatagits illegalt. Donna Harrison från England är nyutbildad djursjuksköterska och arbetar gratis i hägnet med ett enda jobb: Hon tar hand om Bubele. Bubele är en fyramånaders chimpansunge vars mamma inte klarade av att sköta henne och som därför nu vant hänger i Donna Harrisons kläder.

– Det är som att vara mamma. Hon accepterar bara mig. Ett litet tag till är jag den starkare av oss, men hon är redan en tuffing. Så fort hon blir stor nog att klara sig kommer vårt naturliga band att försvagas.

Bubele leker kastar upp en nappflaska i luften, fångar den, kastar igen.

Så fort någon av aporna i hägnet behöver en veterinär går larmet hos GVFI. Ett perfekt läge för nya prover.

– Vi vill ju störa djuren så lite det går, säger Matthew LeBreton och visar datoriserade listor på vilka djur i hägnet man ännu inte har tagit prover på.

Aporna är listade efter sina namn. Matthew LeBreton har varit vid hägnet länge nog för att känna igen många av djuren även på långt håll. Gorillahannen Bubu har bott i hägnet i mer än fem år, men är hälsan själv och har ännu inte bidragit med något prov till forskningen. Bubu gör en löpning mot oss och slår sig för bröstet några gånger. Det låter som en djembetrumma. Ljudvolymen är helt häpnadsväckande.

– Jag tror att han känner igen mig. Han har sett mig ta prover på andra, så jag tror att han är misstänksam, säger veterinären Ahmadou Nana och skrattar.

10 Kommentarer

  1. Andreas Ekström den 20 januari, 2010 kl 05:43

    Och minsta korrfel måste påpekas, ser ni något, vad som helst, så är det bättre att det fixas direkt.



  2. Marcus Almgren den 20 januari, 2010 kl 05:51

    […] Men inte på ett bräde. I stället krävde Google att få plats i stiftelsens styrelse […]

    I stället? Eller i gengäld?



  3. mango den 20 januari, 2010 kl 06:24

    ”Är det jägare som är mest utsatta, eller är det slaktare, eller är det bönder?”

    Jag tycker det är för mycket ”eller” där. Jag hade föredragit något liknande: ”Är det jägare, slaktare eller bönder som är mest utsatta?”



  4. mango den 20 januari, 2010 kl 06:39

    Det här är bara en petitess men som sagt…

    ”Dessutom utmanade Google en välbeställd stiftelse, The Skoll Foundation, att matcha donationen med lika mycket pengar – vilket den gjorde.”

    Nu kommer jag inte ihåg den exakta undertiteln på din bok, mer än att den var i bestämd form som att det är den enda boken om Google (jag tycker som sagt att den skulle vara i obestämd form)

    Nåja, det som jag tyckte kunde ändras i den citerade meningen var: ”Dessutom utmanade Google den välbeställda stiftelsen The Skoll Foundation att matcha donationen med lika mycket pengar – vilket de gjorde.”. Jag tycker det flyter bättre.



  5. mango den 20 januari, 2010 kl 06:43

    ”Bubele leker kastar upp en nappflaska i luften, fångar den, kastar igen.”

    Saknas ett komma efter leker.



  6. […] This post was mentioned on Twitter by AndersOlofsson, Magnus Äng. Magnus Äng said: Googlebokens slutkapitel ute för läsning/input hos @andreasekstrom http://j.mp/7SC2WI /via @AndersOlofsson […]



  7. mati den 21 januari, 2010 kl 06:20

    Bra, mycket bra.
    Ett förslag på att göra inledningen mer suggestiv:
    ”Gorillorna lär sig. När en människa…”

    ”Yaoundé får sällan mer än trettio eller kanske trettiotvå grader.” Tycker ”får” är lite märkligt. Inser att du kanske inte vill skriva stort i ”I” framför ”Yaoundé” men kanske skulle ”Det blir sällan mer än trettio eller kanske trettiotvå grader i Yaoundé.” funka lika bra.

    ”Matthew LeBreton har varit vid hägnet länge nog för att känna igen många av djuren även på långt håll.

    ”Matthew LeBreton är ekologisk chef på GVFI, och en 37-årig australiensare som bara skulle till Kamerun för ett litet uppdrag för tio år sedan men råkade hitta hem.” Du kan plocka bort ”och” efter GVFI tycker jag.

    ”Så fort hon blir stor nog att klara sig kommer vårt naturliga band att försvagas.” Kanske skulle ett ”själv” kunna läggas till efter ”klara sig”.

    ”Matthew LeBreton har varit vid hägnet länge nog för att känna igen många av djuren även på långt håll.” Att vara ”vid” något ”länge” funkar inte här. Jag föreslår att ”…har varit vid hägnet ofta nog för att…”

    Några smågrejer bara.
    Snyggt ihopknutet på slutet.

    Det ska bli kul att se om det blir en koppling till datorvirusjakt.

    Jo, en grej till. Det här är en mycket bra ”jag var där”-känsla. Och man får reda på något nytt om hur Google funkar. Saknar kanske kanske ett resonemang om typ varför de gör detta eller dylikt.
    Det finns ju en svag antydan där när du pratar siffror, en liten kritisk udd mot slutenheten – liksom ”nu passar det att dela med sig”.
    Möjligtvis skulle det kunna få finnas lite mer av det. Men det kommer väl i nästa del. Och det är nog rätt, den här texten har bra balans. Det är bara det att jag blir nyfiken. Och att jag vill få syn på skribentens tankar och känslor inför situationen.



  8. […] I Kamerun […]



  9. Jonas K den 22 januari, 2010 kl 12:01

    Kunde inte hålla fingrarna borta.
    Eftersom du har bråttom skippar jag här stycket om stabil prosa och bra upplägg och bla bla bla.

    • Inledningen är suggestiv och bra, men lovar mer än den håller. Meningen:
    ”Iväg för att knäcka de stora epidemiernas gåta.” är stark och antyder att detta kommer att vara en viktig del texten, men sen är du rätt summarisk i din beskrivning av GVFI:s arbete. Jag läser texten flera gånger och har fortfarande en lite dimmig bild av vad man egentligen gör och hur och hur man lyckas.
    Förklaringen som kommer i början av textens tredje del bryts rätt abrupt av ett pratminus som leder i väg någon helt annanstans och sedan handlar det om finansiering och sedan kommer du inte tillbaka till frågan om epidemiernas gåta alls.

    Sista stycket i den delen av texten smakar florstunn is. ”Så farligt är det ändå inte. Landet mår förhållandevis bra. Man vet vad man har men inte vad man får.” Jag kan ingenting om Kamerun men det omdömet känns väldigt svepande. Kan du stå för det?

    Min allmäna känsla är att texten känns för packad och lite stressad. Skulle må bra av att flyta ut mer på sina håll (men det antyder du ju att den ska också).
    Exempel: På sex stycken från ”Det är onsdag morgon” till ”skrattar lite” klämmer du in sjukt många ingångar och fakta. Man får inte en chans att smälta och det hela ger ett rätt spretigt intryck. Passagen innehåller också ett tankehopp som inte funkar: ”Ett fint damm från de röda jordarna lägger sig överallt. President Paul Biya har för inte länge sedan antytt att han tycker att en liten ändring av konstitutionen.”
    Hela det avsnittet av texten tycker jag skulle behöva bli fylligare och tydligare.

    Även fjärde delen skulle behöva mer kärlek. Väldigt summarisk story om Donna och sedan handlar det om en gorilla och Donna försvinner lika snabbt som hon dök upp. Och varför har de inte tagit blodprov på gorillan? Är det bara sjuka djur som kollas?

    Ja, det var ju inte direkt korrekturläsning, men men.



  10. Andreas Ekström den 24 januari, 2010 kl 04:04

    Det här var extremt värdefullt, ska ni veta. Ni kommer att se på slutresultatet att jag har följt era råd om nästan allt.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.