Läge att tacka nej

Läser att den mördade Englas familj har bett SVT att sända dotterns begravning.

Jag känner dem inte. Men jag känner ändå så här, och jag må ha rätt eller fel:

Någon i deras närhet borde säga till dem att det är en dålig idé. Sorg kan man få ta hand om i en något mer sluten krets. Att de just nu möjligen överlever med hjälp av någon sorts tanke om en manifesterande kollektiv sorg är ett sätt att ”förhandla” med det fruktansvärda, som inte kan bli mindre fruktansvärt. En tv-sändning från denna begravning kommer inte att göra sorgen mindre, och… ja, behöver samhället den sortens medialisering? Jag vet inte. Jag kan ha fel, men tanken på en familj i den här situationen som ber om att bli tv-sänd fyller mig med djup olust.

Det skulle förvåna mig om inte SVT också ser det tveksamma i detta, och tackar nej.

…hann jag bara precis skriva, innan jag nu ser att SVT har sagt ja. Per Yng ligger bakom, den skarpe som jag kände litegrann redan på GP-tiden, när jag var tonåring. Detta är ett hemskt obehagligt beslut, och jag trodde både Per Yng och SVT om bättre.