Mina kulturkoftor

Nu har visserligen den värsta kylan dragit bort – och lämnat en del oförglömliga rubrikklassiker efter sig, där den om det ”tyska skräckvädret” nog är min favorit – men jag känner ändå att det så här vid ”terminsstarten” är på sin plats att gå igenom mina kulturkoftor.

Jag har tyvärr ingen enda riktig kulturkofta. Inget i senapsgult, inget noppigt, inget som har blivit sådär skönt hängigt i passformen. Så vad säger ni? Är det någon av mina fem som har kulturkoftefaktor, eller åtminstone kulturkoftepotential? Eller behöver jag ge mig ut och shoppa…?


1. Bomull. Dragkedja. Lätt och skön. Någon svart obegriplig text i närheten av bröstfickan. Typ Jack & Jones eller Brothers.


2. Varm så in i helvete, så det är väl rimligen ull. Stickig. Räddade mig till livet på reportageresa till Ockelbo 2005. Inköpt i Stockholm på Levi’s med fotograf Åsa Sjöström som smakråd.


3. Tjock och rejäl, överraskande rött foder. Minns dock inte hur den kom i min ägo.


4. En absolut favorit. Små löjliga axelklaffar, en obrukbar bröstficka. MQ.


5. Och slutligen, från min danske favorit Mads Nørgaard, en kofta med silvrigt blixtlås, rutigt foder, udda skärning vid armar och midja. Var mycket dyrare än den ser ut. Köpt på Stil i Lund vill jag minnas.


0 svar på “Mina kulturkoftor

  1. Nummer 1 är en klassisk journalistkofta snarare än kulturkofta!

    Annars är nummer 4 snyggast och har mest stil 😉

  2. 1. mer innebandy än innebalzac
    2. ”wilma, har du sett mina journaler?”
    3. nu börjar det lika något men kragen är för sportig. bra längd.
    4. helt ok. Testa med uppkavlade ärmar även om den kunde varit kortare ELLER längre.
    5. en höstjacka snarare än kofta.

    dåligt med kulturkofte-poäng men känner jag dig sen tidigare är du inte så nere med ”kulturkoftorna”. du kör i regel för sportigt med krage. jag hade rekommenderat något lite tunnare och förslagsvis over-size som går ned lite längre och lite bohemiskt uppvik/uppkavlat i ärmarna eller att köra en tightare och kortare grov kofta, att t ex kombinera med långärmad t-shirt.

  3. Verkligen? Har du läst allihopa? Och vad är det röda ute till höger?

    Annars var jag mest imponerad av att du hade bytt t-shirt i mitten av fotosessionen.

  4. Internt skämt;

    -Vad handlar Jean Bolinders deckare ”Strindbergsmördaren” om?
    -En gåtfull seriemördare härjar bland de skånska kulturjournalisterna, och nyckeln till hans framfart finns gömd i den Blå boken.

  5. Strindbergs En Blå bok (det blev fyra volymer efter hand under hans sista år) är en kaotisk, kaxig och oförbränneligt personlig samling miniessäer, dialoger och aforimser om litteratur, religion, kemi, alkemi, drömmar, fåglar och samtida vänner och fiender. En djungel med andra ord. Mycket läsbar, men att hitta en struktur där är som att leta upp en nål i en höstack.

  6. Borde inte det här följas upp med en tråd ”Författare jag har komplett, i det närmaste komplett, eller har planer på att samla så långt det går”? Du har ju i alla fall Biggles (W.E. Johns).

  7. Ja, och så Strindberg, om den utgåvan räknas, och så Per Johansson (två romaner) och Åsa Ericsdotter (sex titlar) och Niklas Orrenius (två) och så alla som bara utkommit med en förstås, där finns en hel del. Och så har jag ju mina egna!:-)

  8. Sekunderar Henrik: 14 band eller 55? Räknar själv med att ärva en Landquistare en dag.

    Den ultimata biblioteksboasten hittar man annars i Simone de Beauvoirs ”Les belles images”, där dottern konstaterar om sin stolt humanistiske men lätt otidsenlige far att ”han har hela Pléíadeserien”. Då ingår (numera) både Voltaire, Racine, Sartre, markis de Sade och Karl Marx.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *