Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Nobel 1981

Ni kanske tror att jag har slutat läsa Nobelpristagare? Att jag orkade sega mig bakåt men stupade efter 1982? Icke! Jag har också läst Elias Canettis hysteriskt roliga och tragiska och storslagna ”Förbländningen”. Den har återutgivits, i vintras var det väl, av Modernista, vilket har gjort att det har skrivits en del om den i svenska tidningar.

Jag har inget att tillägga i hyllningskören (slutscenen är bortom allt!) utom att jag gärna hade strukit bort hundrafemtio irrande sidor i bokens sista tredjedel. Det tilltagande vansinnet är nog gestaltat ändå.

Men: Mina varma rekommendationer!

3 Kommentarer

  1. Crister den 28 maj, 2009 kl 11:48

    Utan de – förvisso lätt tjatiga – hundra sidorna kantrar hela romanbygget. Där finns kärnan i vad Canetti vill ha sagt med romanen. Det blir, kanske, sämre roman. Men starkare budskap.
    Det blir ännu tydligare när man läser ”Massa och makt”, där flera av de frågor som slutet av ”Förbländningen” reser, fördjupas och får en del svar.



  2. Crister den 30 maj, 2009 kl 06:43

    Wanja som icke-Wanja gav 15 kommentarer. Canetti 1.

    Är det symptomatiskt tror du, Andreas?



  3. Andreas Ekström den 31 maj, 2009 kl 01:23

    Ja, det är väl kanske en rimlig proportion: hur många såg Expressen denna dag, och hur många har råkat läsa Canetti? Eller nej – vid strikt proportionalitet skulle skillnaden nog varit ännu större…



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.