Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Om att möta Jonas Gardell

Det är ingen hemlighet att en del tycker att det är lite svårt att samarbeta med Jonas Gardell. Det kanske är för att han är så väldigt känd. Eller för att han är en krävande person – och det menar jag inte negativt! – i sitt möte med andra människor. Han är närvarande och kräver närvaro. Han är professionell och kräver professionalitet.

I lördags möttes vi alltså på Lunds stadsteater under rubriken ”I huvudet på Jonas Gardell” för en timslång hybrid mellan intervju och show.

Det var, för mig, fruktansvärt enkelt.

Det vill säga, det var det ju inte alls. Jag var nervös och försökte förstås kompensera för det genom att vara rigoröst förberedd. Till exempel la jag nog en halvtimme i lördags morse på att repetera de första 45 sekunderna, jag såg för mig att jag skulle gå in och säga hej och välkommen till publiken, säga två meningar om humorfestivalen och så sedan hetsa loss ett entréjubel för kvällens main act. Men när jag kom till teatern – en kvart före bara eftersom jag hade tillbringat eftermiddagen och kvällen på ett bröllop – konstaterade Jonas Gardell att tvärt om skulle vara roligare.

Alltså gick han in, stod på scenen och smådansade för sig själv, redan när publiken forsade in. Och så sa han allt det där om festivalen och hej och välkommen, och sedan hetsade han loss ett entréjubel för mig. Bisarrt. Och roligt. Cue card nr 1 åt helvete.

Sedan satte vi oss. Vi var överens om första frågan, och hade kort stämt av en ungefärlig dramaturgi för den timme vi hade på oss. Och som jag sa i en av frågorna: När jag träffade dig här ute klockan 20.59 var du ju helt normal. Sedan klockan 21 upphör du att vara det. Vad händer under den minuten?

Vi satt på vanliga stolar vid ett litet bord. Jag ställde en fråga – och han gick loss. Gjorde ett slags levande workshop med publiken, visade exempel, testade skämt, ångrade sig, frågade till slut vänd mot mig till publikens jubel: Vilken fråga var det här svaret på?

Allt jag behövde göra var att skjuta in en enstaka fråga då och då och så kasta ett getöga på klockan. I övrigt kunde jag bara njuta av att ha bästa platsen i salongen och se en komiker fullständigt äga ett auditorium, men från ett utsiktspunkt snett bakom honom. Så otroligt roligt. Och så väldigt långt ifrån mitt vanliga jobb på temat frågor och svar, inte en gradskillnad, utan en artskillnad.

5 Kommentarer

  1. […] Om att möta Jonas Gardell […]



  2. Peter F. den 30 augusti, 2010 kl 10:54

    Gratulerar; till att få ha varit så nära en närvarande och professionell artist.
    Din bild adderar mycket av min, baserad på främst hans textproduktion och framträdanden.
    Och till insikten att det bara kan flyta på; om man vågar låta det göra det.
    Hoppas att du får förmånen flera ggr:-)



  3. Andreas Ekström den 30 augusti, 2010 kl 11:19

    Ja, verkligen! Vi får väl se vad framtiden ger…



  4. Emma den 2 september, 2010 kl 11:49

    Vad skönt att du kunde njuta av det, och inte blev stressad! Kan man ju annars lätt bli i en sådan situation…



  5. Andreas Ekström den 3 september, 2010 kl 12:38

    Ja, jo, lite stressad var jag allt precis före… Men sedan var det lugnt, han skötte showen…



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.