Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Piratböckerna, och så Medina

I dag har Alexander Kuprijanko skrivit om Medina-rapporten, vilket redan kommenteras rejält av Sydsvenskan.se-läsarna. Och så har vi min recension av Rydell och Sundberg och deras bok ”Piraterna”, en bok som verkligen är ett lysande stycke journalistik. Kommentera gärna recensionen direkt på sajten!

Till paketet lägger vi Håkan Engströms recension av Tony Ernsts bok.

På söndag blir det upphovsrättsspecial i Sydsvenskan. Sju sidor. En del riktigt bra material utlovas; jag tror särskilt att tecknaren David Wibergs lysande porträtt av Rick Falkvinge kommer uppskattas. Texten till detta porträtt skrivs av en av Sveriges tyngsta och skickligaste politiska reportrar, Anita Kratz.

19 Kommentarer

  1. Björn Owen Johansson den 3 februari, 2009 kl 10:55

    En bra recension och en fantastisk bok.

    Det absolut bästa är sättet som Anders och Sam sätter in fildelningen i ett historiskt perspektiv. Det är något som man sällan ser, och hur många minns (eller känner till) Betamax-rättegången?



  2. Andreas Ekström den 3 februari, 2009 kl 11:20

    Verkligen. Jag tycker boken är lysande rakt igenom, oerhört tät och kvalitativ utan att en endaste sekund bli tungrodd. Sedan har jag ju några små invändningar, som man kan läsa om i recensionen, men de förtar inte helheten.



  3. Thomas den 3 februari, 2009 kl 12:10

    Bra recension och uppenbart en väldigt bra bok. En sak med din text (och annat du skrivit om piratfrågan): den ger intrycket att du nästan enbart vill se det som ett affärsmässigt problem, som sedan översätts i ”god moral på marknaden”. Visst finns det ett ekonomiskt problem här (även om det knappast är så att distributörerna håller på att svälta ihjäl), men för ganska många inom den här rörelsen handlar det också om en omdefiniering av hur kulturellt skapande och deltagande går till. De *vill* inte enbart vara konsumenter, läsare av avslutade produkter/böcker7skivor – de premierar en kultur som är mera öppen för direkt med-/omskapande än den traditionella boken, filmen eler museiföremålet: rollspel, remix, parodi, omgörning, utbyte. Och det ligger ju i tiden att inte hylla det raffinerat avslutade utan mera det som står öppet för deltagaren att hugga tag i och skapa om litet. Läser man t ex Rasmus Fleischer så är det ju tydligt att han inte vill se konst och media som skapande av några slutna Mästerverk placerade i museer och bibliotek.

    Och sedan är ju inte ”eget ansvar fullt ut” något som marknaden premierar idag. För inte är du så naiv att du tror på bilden av den ensamme uppfinnaren som skapar något genialt i sin stuga, tar patent på det, startar en fabrik med sparade pengar och lyckas få hela världen att tacksamt acceptera det han kommit på – en slags mix av Kamprad och Marconi? Den sorten har inte en chans längre.



  4. Andreas Ekström den 3 februari, 2009 kl 12:14

    Intressanta synpunkter, du visar med dem verkligen igen detta centrala: frågans enorma komplexitet.

    Jag tror som du vad det gäller det enskilda snillet: Han ser långt eftersom han står på giganternas axlar.



  5. Thomas den 3 februari, 2009 kl 12:54

    Visst finns det en lång tradition bakom varenda modern uppfinning – vare sig det är ett programspråk, ett chip eller en ny musikstil. men när det gäller uppfinningar med stor kommersiell potential tror jag att en uppfinnare som står där med sitt patent och inte backas upp av andra, etablerade aktörer helt enkelt är i det närmaste chanslös. Vad som händer är ju att nån bolagsjätte lägger ett liknande patent, köper hans grej och tillverkar eller lägger den i ett låst kassaskåp för att undvika konkurrens eller något sådant.

    David Lagercrantz bok om Håkan Lans visade den saken vöäldigt tydligt: Lans hade varit chanslös mot Hitachi och andra om han inte haft uppbackning av goda finansiäörer – som förblev icke-identifierade för hans biograf. Hur hade han annars kunnat hålla ut i domstolarna? Boken demonstrerar verkligen att heederlighet inte precis står överst på pallen när uppfinningar ks lanseras, och att en uppfinning – som Lans positioneringssystem – helt enkelt kan vara för bra, klara av för mycket och därmed skapa motstånd från dem som redan är etablerade i branschen. Pirate Bay hade på samma sätt blivit överspelade om de inte haft både pengar och en bred fanbase.



  6. Andreas Ekström den 3 februari, 2009 kl 01:01

    Jag har inte läst Lans-boken, jag har ofta tänkt att jag borde!

    Och jag tror att den analysen annars är rätt: Ren domstolsobstruktion är ju något som bara den med pengar kan kosta på sig. Frågan är om man bör se över rättshjälpssystemet för den som blir stämd?



  7. Thomas den 3 februari, 2009 kl 01:36

    Det är förbluffande att svenska staten var så passiv under Lans mångåriga processer för att försvara sina uppslag. Lagercrantz bok är sjukt underhållande och innehåller verkligen fantastiska (och trovärdiga) exempel på hur man försökt hindra en rättvisande behandling i domstol; det kan naturligtvis hända att Lans också använde liknande metoder någon gång, och det får vi inte veta – han hade dock ingen direkt insyn i boken, det är ingen ”officiell biografi”.

    Någonstans i ”Ett svenskt geni” säger någon att amerikanska domstolar nästan alltid ger fördel till amerikanska uppfinnare och ingenjörer när det handlar om patentbråk, och det är nog ett rimligt påstående.



  8. Tor den 3 februari, 2009 kl 08:12

    Du skrev: ”Han har varit irriterad på att Ordfront förlag valt The Pirate Bays logga som omslagsillustration till Rydells och Sundbergs bok – vilket är en upphovsrättsfråga. Valet av bild antyder att boken skulle vara The Pirate Bays officiella biografi, menar han. Peter Sunde brukar inte, milt uttryckt, beakta sådana synpunkter från andra.”

    Jag förstår inte varför du beskriver detta som en upphovsrättsfråga eftersom Peter Sunde har varit väldigt klar med att det inte var det som var problemet. Skilj på varudeklaration/trademarks, en korrekt beskrivning av TPBs roll i piratrörelsen å en sidan och upphovsrätt å andra sidan.

    Visst hade TPB en roll i spridningen av Arboga-bilderna. Men det var massmedia som såg till att de nådde en vidare krets. Jag säger inte att Pirate Bay saknar ansvar, men ibland känns det som att massmedia tar internetsajter som ”gisslan” som ett led i sin nyhetsförmedling. Jämför med hur tidningarna inte vågade skriva om ryktena om Danielssons påstådda älskarinna men se’n kunde använda referenser till bloggar för att göra sin story komplett utan att för den sakens skull nämna några namn.

    Jag tror inte att författarna förlorar någonting alls på att boken distribueras som PDF på nätet (även om jag är extra kritisk till upphovsrättsintrång som innebär att upphovsrättsmannen berövas rätten att välja om/när publicering ska ske):
    1) det är bekvämare att läsa texten i bokform
    2) många av de som läser PDF:en skulle förmodligen inte köpt boken ändå
    3) den ökade publiciteten kompenserar förmodligen för bortfallet
    (Detta är inget ställningstagande, utan endast ett iakttagande)

    Det går att konkurrera med gratis i vissa fall om man kan erbjuda någonting som inte gratisalternativet har (bekvämlighet, social kontext, tillgänglighet etc.). Jag tror att ett kategoriskt avfärdande är oklokt.



  9. Andreas Ekström den 3 februari, 2009 kl 08:26

    Nej, jag menar nog snarare att Peter Sunde inte vill beakta andras synpunkter på hur loggor, bilder, texter med mera används.

    Din observation under punkten 2 menar jag är irrelevant, även om den ofta används. Poängen är ju att de nu HAR laddat ner boken. Det är vad som räknas. Alltså bör de betala. (Kanske inte lika mycket som när man köper den i bokhandeln?)

    Men hur? Där har vi ingen bra modell, utom frivillighet. Vore jag Anders Rydell och Sam Sundberg skulle jag offentliggöra mina bankkontonummer, kanske finns det någon nedladdare som känner en plötsligt längtan efter att göra rätt för sig…



  10. Sam den 3 februari, 2009 kl 09:30

    Faktum är att vi har satt upp ett Paypalkonto för att ta emot donationer. Jag tvivlar på att det kommer att trilla in pengar där, men det är ju ett intressant experiment.

    Tack för en fantastisk recension, förresten!



  11. Andreas Ekström den 3 februari, 2009 kl 09:40

    Tack själv, Sam. Eftersom jag är en varm anhängare av idén om att man bör bidra till att finansiera det arbete som föregår skapandet av ett immateriellt värde, i de fall man tar del av det, så är du välkommen att i en kommentar här tala om hur man gör för att delfinansiera ert arbete, rent praktiskt alltså! Kanske är det någon fildelare eller annan person som får lust att bjuda er på motsvarande en fika åtminstone…



  12. Sam den 3 februari, 2009 kl 09:56

    Man kan donera med sitt kontokort, via Paypal. Först trycker man på ”Donate”-knappen på den här sidan:

    http://www.samsundberg.se/?page_id=80

    Sen väljer man hur mycket man vill donera, klickar på ”Continue” fyller i sina kortuppgifter, och så skickas pengarna.

    Jag kan för övrigt meddela att en hundring nyss trillade in på kontot. Vackert!



  13. T Ernst den 3 februari, 2009 kl 11:19

    Men nog skrev du fel i texten angående min bok. Du skrev recension, men menar såklart ”recension”. Rätt ska vara rätt.



  14. JM den 3 februari, 2009 kl 11:24

    Författare som gör ett gott och omfattande arbete som efterfrågas och sedan måste gå med håven…

    Jag tycker en fri, rättvis men i somliga avseenden reglerad marknad är att föredra.



  15. JM den 4 februari, 2009 kl 12:10

    Vore jag upphovsman (vilket jag är – dock inte hotad av pirater) tycker jag två vägar är rimliga; antingen att gilla någon typ av upphovsrätt och anse att det är bra att den skyddar andras och de egna verken, så att man åtminstone i teorin har rätten till kontroll över sina böcker, musikstycken eller whatever. Vilket också innebär rätten att släppa det man vill fritt. Eller så tycker man som piraterna att all fildelning ska uppmuntras och vara laglig och att de positiva effekterna uppväger också för en själv som upphovsman. Då vore det smartaste för den enskilde upphovsmannen att licensiera under ”creative commons” och själv distribuera.

    Mellantinget ”asså, jag gillar er pirater men om ni betalar är ni snälla och jag blir glad.” gör mig illa berörd. Författare som ber om bidrag, upphovsmän som inte har rätt att sätta pris på sin vara är det bra?

    Men, i det här fallet, Piraterna vill visa att det går att tjäna mer som författare om man fildelas än om man säljer så Sundbergs utspel blir kanske lönsamt. Det är inte omöjligt att vi får se en politisk manifestation där pirater dränker vissa författare i allmosor.

    Då kan dessa upphovsmän vara glada tacksamma och lite gulligt livegna.



  16. Thomas den 4 februari, 2009 kl 01:11

    Andreas, det går helt enkelt inte att kräva att folk ska köpa grisen i säcken och vara beredda at slänga upp 200 pix varje gång de vill bekanta sig med en nysläppt bok eller skiva. Inte i en tid när vi är så översköljda med reklam och info/advertorials. För ett par generationer sen innebar det en slags hallstämpel att det var en Tryckt Bok om ett visst ämne, man kunde väl också lita på att medier, förlag och recensenter visade integritet och inte sålde in saker under falsk flagg – men så är det inte längre. Ska man kräva att folk alltid ”betalar innan de bläddrar” så kommer bokmarknaden – den svenska i alla fall – i ännu högre grad att domineras av deckare, kok- och faktaböcker. Där vet man nämligen vad man får.

    Recensioner avhjälper inte riktigt den saken heller, idag är de ofta litet fanzineaktiga, de handlar mera löst om upplevelsen av boken/skivan (bra eller kass känsla) än de försöker reflektera litet tydligt kring den. Jag tyckte förr i tiden att en bra kritiker utmärks, bland annmat, av att när han skriver ner en bok och är främmande för den (och skriver ner den som Arne Ruth eller Bo Rothsetin skulle gjort, inte som Hunter S Thompson…bra han med men det är en annan metod) kan man känna att det som står där får en att vilja läsa boken. Man känner att ”det där var inte hans bok, men *jag* vill ta tag i den”. Eh, det vore en omöjlig måttstock idag: den sortens kritiker bjuds knappast längre här i landet. Det kräver en slags ödmjukhet inför det kritiska uppdraget, och en rutin, som inte premieras idag.



  17. Andreas Ekström den 4 februari, 2009 kl 07:38

    T Ernst: Nej, jag skrev rätt… Att en recension är kritisk betyder inte att den slutar vara en recension.

    JM: Jag håller med dig om livegenskapen. Det riskerar att hota fritänkandet. Någon gång ska jag samla mig till en rejäl artikel om mecenatkultur, den mecenatkultur som jag tror blir resultatet av piratbeteendet.

    Thomas: I så fall är det ju rimligt att man ”bläddrar” lite som du säger, och så sedan fattar ett beslut om man ska köpa eller inte. Och vill man inte köpa? Då ska man också radera filen. Och helst innan man har läst allt… Annars kan man ju alltid överväga att kliva in i en fysisk bokhandel. Det funkar inte varje gång, men rätt ofta ändå!



  18. Tor den 4 februari, 2009 kl 11:49

    Andreas skrev: ”Din observation under punkten 2 menar jag är irrelevant, även om den ofta används. Poängen är ju att de nu HAR laddat ner boken. Det är vad som räknas. Alltså bör de betala.”

    Jag tycker inte alls att det är irrelevant. Det finns två aspekter:
    1) det innebär ingen förlust för upphovsmannen (utan kanske rent av en vinst om personen som laddat ned verket uppmuntrar andra att ta del av det)
    2) det är inte möjligt att ha ett juridiskt system som grundar sig på avsikter och tankar eftersom de inte går att objektivt bedöma.

    Av 1) följer att det inte är moraliskt fel. Av 2) följer att vi av praktiska skäl inte kan ha lagar som gör undantag för just det här fallet.

    JM skrev ”Mellantinget ”asså, jag gillar er pirater men om ni betalar är ni snälla och jag blir glad.” gör mig illa berörd. Författare som ber om bidrag, upphovsmän som inte har rätt att sätta pris på sin vara är det bra?”

    Upphovsmännen är i alla fall beroende av sina läsare, lyssnare etc. Att uppmuntra bidrag gör inte mycket varken till eller från som jag ser det.

    ”Det är inte omöjligt att vi får se en politisk manifestation där pirater dränker vissa författare i allmosor.”

    Det där håller jag med om är ett problem. Så till vida att det är mycket möjligt att de upphovsmän som går emot strömmen vad gäller ersättningsmodeller har en del av sin framgång att tacka den medieuppmärksamhet som är en följd av att de ännu är ganska ensamma om detta. Det är alltså svårt att dra några långtgående slutsatser.

    Personligen stödjer jag grundtanken bakom upphovsrätten om man bara kunde begränsa omfånget. Men jag kan inte tolerera alla de inskränkningar i integritet och rättssäkerhet som nu föreslås för att beivra upphovsrättsbrott. Man kan vara emot allt detta utan att för den sakens skull tycka att all fildelning ska uppmuntras.



  19. T Ernst den 4 februari, 2009 kl 02:14

    Det finns en hel del recensioner av boken hittills, av vilka flera varit kritiska och där jag lärt mig massor av just kritiken, speciellt med tanke på framtida eventuella böcker. Det har varit berikande, även när det svidit lite. Men det har bara kommit en ”recension”. Snälla nån. Var det verkligen allt SDS kunde åstadkomma? Jag vet att man inte borde bli förvånad, med Segevångs track record, men… nu ska jag sätta punkt så att jag icke må förvandlas till rättshaverist.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.