Som en bildningsroman

Hur ofta börjar du gråta när du läser ett reportage? Av vilket skäl som helst? Jag skulle säga att jag gör det en gång på kanske tusen. Då läser jag många reportage, visserligen.

När jag satt och förhandsläste Niklas makalösa story kom tårarna flera gånger om, och av något slags lycka, inte sorg.

Detta är den moderna bildningsromanen. Läs den, om du läser en grej i dag, eller en grej den här veckan till och med.

0 svar på ”Som en bildningsroman

  1. Tack för länken! Jag blev tårögd, jag också – lite småbesvärligt eftersom jag leder en kurs i helgen och har fått sno åt mig några minuters läsning här och var…

  2. Tårarna sprutade vid frukostbordet imorse. Vilken makalös tjej!!! Läste nyligen Orrenius ”Här är allt så perfekt” där ursprungsreportaget fanns med; gjorde det extra kul att få läsa hur det gått för familjen.

    Jag är så kär i Sydsvenskan för tillfället att det nästan är pinsamt. Fan vad bra ni är!

  3. Tack Andreas.
    Satte också kaffet i fel strupe i morse, kommer mycket väl ihåg ursprungsreportaget och hur FÖRBANNAD jag var då, att sånt här händer, här, att det pågår hela tiden och att en liten liten del får hjälp, de har turen med mediaexponering.
    FÖRBANNAT!! Det ska inte bero på tur, på mediavana, att barn klarar sig istället för att gå under, som så många andra utan turen att en dagstidning tar upp deras fall.
    Så, andas lite nu.
    Den här flickan är ju en så ohyggligt stark människa. Vet inte hur hon lyckats, efter så kort tid.

  4. I högsta grad läsvärd artikel, tack för tips. Dock spär artikeln på min erfarenhetsmässigt redan negativa inställning till Migrationsverket. Jag ser dock fram emot den dag som jag läser en artikel som bidrar till det motsatta.

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.