Läste Daniel Domscheit-Bergs bok om Wikileaks med både förtjusning och… inte. Länken leder till min recension; jag hade gärna skrivit dubbelt så långt eftersom boken är historiskt viktig. Och om det inte framgår så tycker jag att alla som är intresserade av den digitala revolutionen bör överväga att läsa den.
”Wikileaks största problem är den egna trovärdigheten. Allt ska läckas – bara inte information om Wikileaks”
Med den måttstsocken får man väl säga att många journalister kör med ett liknande – eller än värre, de är ju proffs – hyckleri. Journalister vill gärna bre ut sig om att andra traskar omkring med skygglappar, men de reagerar ofta med ett ”nej vet du vaaad!” från ryggmärgen, och i nästa steg med försök till sarkasm, om man antyder att murveln själv begränsas av sina fördomar, sitt grupptänk och sina invanda perspektiv.
Det stämmer söäkert, som du påpekar, att Domscheit-Berg just nu har ett ur mångas synvinkel ointagligt överläge gentemot Assange, och man skulle också gärna vilja veta ifall han haft någon hjälpförfattare som han berättat för. Sådana här böcker skrivs ju ofta på det sättet.
Jodå, han har en medförfattare, klokt nog.