Sitter här och funderar på en regeringsombildning. Vad skulle jag ha gjort om jag vore Göran Persson och ville ta vad som ser ut att vara en sista chans att bygga om regeringen för att rädda makten (vilket alltid är viktigare än något annat för honom), och samtidigt bädda för efterträdare?
Jo, så här, i tre steg och ett genidrag:
1. Freivalds slutar. Uppenbara skäl.
2. Östros blir utrikesminister. Grooming the man för större uppgifter. Han kan då lägga samman erfarenheterna av att ha varit skatteminister, utbildningsminister, näringsminister och utrikesminister. Den meriteringen skojar man inte bort.
3. Wanja Lundby-Wedin blir näringsminister. Regeringserfarenhet är ett måste innan man kan kandidera. God kommunikatör. Kan bli folkkär på två bra tv-framträdanden.
4. Här kommer trumfkortet: in med en Palme! Mårten är professor i nationalekonomi, Joakim doktor i sociologi och expert på välfärdsfrågor. De kan med en kombination av arv, högsta socialdemokratiska adel, och bevisad akademisk och yrkesmässig kompetens kvala in på i stort sett vilka poster som helst. Bara att välja: vem vill mest? (Dark horse är lillebror Mattias, som är arkitekt. Bostadsminister?)
***
Att ha lyckats spinna systematiskt missbruk av statens tjänstekort till en Toblerone, det är en av de mest imponerande bedrifterna vad det gäller mediehantering och mediemanipulation som en svensk politiker lyckats med. Senast men säkert inte sist i den oändliga raden av lurade är Aftonbladets Johanne Hildebrandt, och hon skriver ju det själv i sin krönika: ”incompetence rules”.
