Ur kapitel tio, ”Världens största bibliotek”

I ett av rummen i kyrkan på Funston Avenue sitter sex personer, unga allihop, extraknäckande studenter i några fall, i små tygbås. De hanterar varsin specialkonstruerad inläsningsapparat. Kameran hänger upptill. I en v-formad ställning ligger själva boken, som inför varje avfotografering kläms fast med glasskivor som kan höjas och sänkas med en fotpedal.

En människa måste alltså bläddra för varje skannat uppslag. Mekanisk och automatiserad bläddring som varken tar två sidor i taget eller råkar riva i pappret är mycket svår att få till.

– Dessutom blir det en kvalitetssäkring. Varje skannad sida kontrolleras ju direkt, säger Peter Brantley.

Googles skanningsutrustning är däremot helautomatisk. Bara vid hantering av särskilt känsliga verk kliver en människa in i processen och bläddrar.

Internet Archive försöker ändå hänga på så gott det går. Det har officiell status som bibliotek, vilket ger en del fördelar vad gäller tillgänglighet och rätten att hantera ovanliga böcker. Det gör också att man kommer att kunna ägna sig åt »digitala utlån« i den mån man kan lösa rättighetsfrågor och risk för piratspridning.

– Vi tycker att det här måste lösas med garantier om öppenhet, av en ickekommersiell kraft. Många tycker att det är stötande att någon, det vill säga Google, gör sig redo att tjäna pengar på ett gemensamt kulturarv, säger Peter Brantley.

Internet Archive ingår i det växande initiativet Open Book Alliance, som samlar författarorganisationer och företag – bland dem Googles fiender Yahoo och Microsoft – i en gemensamt formulerad kritik mot Googles som de anser monopolistiska tendenser. De är eniga med Google om slutmålet, det vill säga att göra världslitteraturen digitalt sorterad och sökbar. De är bara inte överens om vem som ska kontrollera projektet. Open Book Alliance vill se en samordnad men decentraliserad lösning. Google vill se en samordnad men central.

Det finns en aspekt till, en sak med Google Books som gör projektet än mer svindlande:

Det är bara ett delmål.

– Fundera lite på det här, säger Peter Brantley då vi en stund efter den guidade turen i kyrkan slevar i oss vietnamesiska nudlar på en stökig lunchkrog några hundra meter från de nya högkvarteren.

– Om du har tillgång till all världens litteratur på alla världens språk – hur otroligt bra kan inte en automatisk översättningstjänst bli då? Vilken otroligt kraftfull semantisk analys du kan göra med miljoner och åter miljoner ord satta i sammanhang! Ett verkligt strukturerat språk. Tänk sedan på vad det betyder för den som vill söka. Vi är några stycken som tror att det här är Googles huvudsyfte med hela projektet: Att mata sökmotorn.

0 svar på “Ur kapitel tio, ”Världens största bibliotek”

  1. Men är inte Google World Library också ett skolexempel på storslagen hype? De stora universitetsbibliotek som Google tecknade samarbete med har gjort fullt klart att de inte tänker låta scanna in några myriader av böcker i *fulltext* – University of Texas, ett av de största UB-komplexen i USA, utlovade att lägga in uppgifter’om ett antal miljoner böcker men bara ett mindre antal av dem skulle vara själva boken upplagd online, för de allra flesta var det bara som ett katalogkort. Det kommer dessutom att ta många år,det är inte topprioriterat. Bra reklam för U-Texas men inte någon revolution precis. Och de böcker de kunde släppa till helinläsning var i princip sådana som redan var utom copyright, dvs författaren död i minst sjuttio år eller vad det är i USA. Det betyder i praktiken att det mest blir böcker från 1800-talet, och troligen mest facklitteratur, som scannas upp. Hur stort är intresset för böcker om mekanik, geologi, kemi, språkvetenskap eller reseguider som är äldre än typ 1930? Oftast mycket blygsamt, om man bortser från verk som blivit klassiska och som därför är relativt lätt tillgängliga i tryck.

    Och tittar man på Google Books idag så är det ju oftast inte heller hela boken utan bara en inehållsförteckning, en titelsida eller tio slumpmässigt utvalda sidor. men projektet var oemotståndligt, det matchade så många drömmar, och därför har media och många webbologer blundat för att det knappast funnits någon chans att det skulle omfatta en stor del av alla böcker som tryckts i modern tid, ens på de större språken.

  2. Magnus: Jag tror som du att projektet är en mycket hårdare nöt att knäcka för Google än vad Google självt riktigt vill tro. Men symbolvärdet är enormt, och det i sig motiverar fortsatta ansträngningar.

  3. Jo, absolut. Nu är ju Google och Gutenberg inte alls ensamma om att tillgängliggöra böcker, Alexandriabiblioteket (www.bibalex.org) har ett stort rpojekt igång för att lägga ut äldre arabiska texter, bland annat filsofer, teologer, poeter och reseskidrare från den arabiska medelitiden, som ofta räknas som den islamska kulturens guldålder. Det har naturligtvis ett mycket stort värde, särskilt om man (som en amerikansk teolog förelsog i tv för några veckor sen) också skulle *översätta* en del av dessa klassiska texter till engelska och lägga ut texten. I och för sig finns ju folk som Avicenna och Ibn Khaldun i tryck på europeiska språk, den senare t o m på svenska (Alhambra) men det är inte många andra än fackfolk som känner till utgåvorna.

  4. Kanske i en framtid att världslitteraturen faktiskt till överväldigande del ÄR skannad och sökbar. Men jag har svårt att tro att en enda teknik, ett enda företag, kommer att klara att samla det.

Lämna ett svar till Andreas Ekström Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *