Ur kapitel tretton, ”Jakten på det totala oberoendet”

En sak Vint Cerf ångrar från arbetet med att skapa internets infrastruktur är att han inte drev på för en högre säkerhetsstandard. Automatisk kryptering till exempel.

– Men det var svårt på den tiden. Alla krypteringsverktyg var hemliga. 1978 hade vi redan standardiserat nätet, så då var det svårt att ändra på.

»Svårt att ändra på« har blivit ett mindre laddat begrepp sedan Vint Cerf kom till Google.

– Vi har en massa unga personer som inte vet vad som är omöjligt. De kommer till mig och säger »Varför gör vi inte x?« och då säger jag »därför att vi testade det för tjugofem år sedan«. Men anledningen till att det inte funkade då kanske inte gäller! Det håller mig ödmjuk att jobba här, med en massa folk som jobbar i nio hundra miles i timmen. Det gäller att hänga med. Om jag har tröttat ut två tjugosexåriga hjärnor, då har det varit en bra dag.

Vint Cerf ritar upp något på sin whiteboard, förklarar tekniken bakom ett framtida webbproblem och ber om ursäkt för sin datatekniska detaljrikedom, säger att vi nu befinner oss bland tekniknördarna, »way down in Geekville«.

– Jag ska aldrig gå i pension. Varför i hela friden skulle jag göra det?

***

…och senare i det här kapitlet kommer mer analys, som handlar om det som rubriken antyder. Jag blir oerhört sugen på att lägga ut den här…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *