Har varit hemma på västkusten några dagar och läst GP. I en vildvuxen spalt på sportsidan skriver reportern Ulf Stenberg den 21 november rätt hårt formulerad kritik mot hur en annan avdelning på tidningen, helgbilagan Två Dagar, har gjort ett reportage.
Häpnadsväckande. Hur kan man använda spaltutrymme för att skicka interna signaler, i stället för att ta en diskussion direkt med sina kolleger?
***
…men det är ju så det fungerar. Jag skrev en spalt i tidningen Journalisten för några år sedan, innan jag var krönikör, där jag manade till viss omsorg om en person som omskrevs extremt mycket i samband med att han råkade ut för en oerhört svår händelse i sitt liv. Nästa dag hade den tidning som skrev mest om honom knött in en liten irrelevant sak om honom, bara för att säga ”vi bryr oss förstås inte om vad som debatteras i branschpress, vi skriver vad vi vill”. Signal via läsarna – i stället för att ta debatten.
***
Och så hälsade jag på hos Norra Halland i fredags! Jag har inte varit där, tror jag, sedan kanske 1996. Det var lite feeling att återigen komma in i rummet där Bengt ”Acke” Axelsson brukade sitta och röka pipa och ordvitsa och lägga ut lagom stora jobb på mig. Nu har min tidigare kollega från Sydsvenskan, Kristian Alm, tagit över som tidningschef för detta exceptionellt traditionstyngda medium. Han har att göra, den saken är klar, och tidningen har lyft något enormt bara på de korta höstmånader Kristian har tjänstgjort.
Ta en prenumeration, alla Kungsbackabor, och hjälp denna snart nittioåriga oberoende föreningsdrivna tidning överleva i kampen mot jätten Stampen och dess nya konkurrentblad – som för övrigt får tre millar i presstöd varje år, för att hjälpa miljardkoncernen slå undan benen på en liten medlemsförenings utgivning.
Säg sedan att presstödet inte är rakt igenom sjukt.
