Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Vittnesmål

Att det här ska behövas.

8 Kommentarer

  1. indy (utan hatt) den 15 september, 2011 kl 11:28

    en beklämmande text som har fått stor spridning i social medier. personligen förödmjukas jag, rödlätt och blek med intresse för kläder, inte heller sällan. ”bög” säger någon då jag har färggrann kavaj eller så blir det som häromsistens, då jag bar tweed och fotbolls-halsduk, att en busschaufför betjänade mig på engelska (!). visst är det lättare för mig att smälta in, solarium och hårfärgningsmedel finns ju, och det är ju ingen som tvingar mig att bära de kläder jag bär men jag tror att vi alla blir dömda genom vårt utseende oavsett hur vi ser ut. mitt boktips på ämnet blir owen jones bok ”chavs: the demonization of the working class”.



  2. Andreas Ekström den 15 september, 2011 kl 12:11

    När jag rakade skallen för första gången – det var längesen, jag skulle på maskerad i april och gick som påskägg – upptäckte jag att jag plötsligt blev lite ”hårdare” bemött av många. Jag såg tydligen inte lika snäll ut längre.



  3. Marie Breskic den 16 september, 2011 kl 10:51

    Är det inte en aning överdrivet att vilja dö en gång i veckan för det där och låta det ta så stor plats? Indy har så rätt om att vi alla bedöms efter utseendet. Ska jag erkänna något? Jag vet att det är fel, men när jag ser någon med utpräglad hockeyfrilla tror jag han är primitiv. Ugh-ugh-stenyxa-i-skallenprimitiv. Nu rodnar jag. Jag tror nämligen inte alls på att döma människor efter utseende eller smak. Minns när jag delade rum på bosniskt BB med en Gordana som ringde runt till halva Tuzla och berättade om sin ”svåra” förlossning och inledde och avslutade varenda mening med orden ”Jooooj, katastrofa!” Hon läste en serbisk tidning i tabloidformat med stora svarta rubriker och titeln Ögonvittne. Varenda ny patient i vår sal serverades historien om hur hon inte fått kejsarsnitt fast hon bad om det och hon ratade sjukhusets omsorgsfullt tillagade mat för att beställa vidriga kalla hotdogs invirade i fet margarindeg. Vilket förakt jag hade för henne! Typiskt då att just hon blev min barmhärtiga samarier. Det var hon som för varenda nyfiken nykomling förklarade vem jag var, varifrån jag kom, att jag inte gärna pratade och att jag hade fått en flicka. Varenda detalj drog hon i mitt ställe, bjöd mig på sina avskyvärda korvcroissanter och bemötte mig ständigt med moderlig hjälpsamhet.

    Liknande saker händer gång på gång, men lär jag mig? Nej. Jag dömer och bedömer utifrån det yttre. Men asiatiskt utseende har jag aldrig kommit på tanken att döma någon efter så det var mig en nyhet. Och som sagt, det är inte begränsat till etnicitiet.



  4. Marie Breskic den 16 september, 2011 kl 10:52

    Men hjälp så långt det blev!



  5. Andreas Ekström den 16 september, 2011 kl 02:10

    Men viktigt. Jag älskar dina kommentarer här. Tack! Fortsätt alltid!



  6. Marie Breskic den 19 september, 2011 kl 11:34

    Det var trevligt sagt, tack tack:)



  7. Jonathan den 13 oktober, 2011 kl 12:38

    Jag läste den här artikeln, där det hävdas att Patrik Lundberg har hittat på de här rasisthistorierna:

    http://adacta.motpol.nu/?p=410

    Patrik Lundberg känns inte helt trovärdig, om du frågar mig.



  8. Andreas Ekström den 13 oktober, 2011 kl 06:31

    Tja, att kritvita personer påstår att alla upplevelser av oacceptabla påhopp är inbillade, det är en särskild delgren i den sport som kallas rasism.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.