Läs gärna min kamrat och kollega Jocke Palmkvists korta och innehållsladdade text i dagens tidning. Jag älskar krimjournalistik som ger sig på svåra problematiseringar – som i det här fallet frågan om rättssäkerhet för en yrkeskriminell person som bevisligen har dödat någon.
Jocke, förresten. En gång för länge sedan diskuterades på min arbetsplats hur vår krisplan ska se ut i händelse av stor olycka eller terrordåd eller liknande i vårt upptagningsområde. Han muttrade: ”Den jävla krisplanen ska bara ha tre punkter. Ett: Ring Palmkvist. Två: Vänta på att han lämnar. Tre: Tryck skiten.”
Jag kan inte, tio år senare, ens skriva ner det utan att börja garva. Inte minst eftersom det förmodligen skulle funka minst lika bra som många andra alternativa planer…
***
Ok, nu kör vi i alla fall. Det är melodifestival hela veckan, och säkert rätt slött på bloggfronten här, men bra med uppdateringar på festivalbloggen. Kom gärna dit, kommentarfältet har varit stendött. Jag lovar att inte bara skriva om armeniska tonartshöjningar, ok?
Tjong. Grymt tajt artikel. Hatten av.
Låter som den som borde recenserat ”His Girl Friday”.