Lagtempo

I morse hittade jag via Twitter – hur annars! – en spännande text av Nicklas Lundblad om det juridiska eller rättare sagt lagstiftande systemets frustrerande tröghet.

Jag tror att sådan frustration delas av nästan alla som intresserar sig för samhällsutveckling i någon mening. I en kommentar till Nicklas text pekar jag försiktigtvis ändå på att det kan finnas någon demokratisk poäng med tröghet i så viktiga processer som lagstiftande.

Här nedan är vad jag skrev, för er som inte orkar läsa hela Nicklas text. (Men jag tycker ni ska göra det.)

***

Måste det bli lättare för lagar att dö?

Jag är inte säker på det.

För vad händer då en lag snabbt dör? Det område den reglerade lämnas vanligtvis inte vind för våg. Det täcks i stället av något annat: ett utvidgat statligt ansvarstagande, en omformulerad lag-granne. Där är risken för hast och bristande precision stor och uppenbar.

Demokrati förutsätter ett visst mått av frustrerande tröghet. En tvingande eftertanke: Det par som ber om skilsmässa hos tingsrätten måste återkomma och fullborda sin begäran efter sex månader, försåvitt det finns minderåriga barn i äktenskapet.

0 svar på ”Lagtempo

  1. Jo. Förmodligen lite svårare än vad det är i dag. Kanske skulle fler lagar hanteras som våra grundlagar: två parlamentssammansättningar måste ta lagen, med val emellan.

  2. Andreas: jag tror att trögheten är bra också, och jag skriver ju att det finns kategorier av lagar som måste vara tröga – som grundlagen. Det är nog orimligt att säga att alla lagar ska kunna dö snabbt, och det var inte min position. Man måste skilja mellan:

    (1) Alla lagar måste kunna dö snabbt.
    (2) Vissa lagar bör vara trögrörliga för att garantera demokratisk trygghet.
    (3) Vissa lagar bör kunna dö snabbare än i dag.
    (4) Lagar bör aldrig konstrueras så att vi inte kan ändra dem.

    (2)-(4) är inte motsägande. (1) är en position som jag inte tror att någon skulle försvara. Jag vill hävda (2)-(4).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.