Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Nobel 1997

Jag kan aldrig tänka Dario Fo utan att tänka Dario Fo Fighters. Mats Olsson skrev det en massa gånger i sin spalt, och jag minns att jag tyckte att det var roligt varje gång. Jag jobbade på Expressen då. Man drogs in i språket och humorn. Jag minns att min dåvarande kollega Stina Cederholm – nu på Svenskan – bevakade Nobelfesten och fick en dans med den italienske eleganten.

Jag minns också en viss ilska eller åtminstone chock över valet. Fo ansågs grund av somliga, för ytligt teatral, för rolig. Jag förstår det. Efter att ha läst ett par av pjäserna i samlingen ”Tjuvar, lik och fala quinnor” – jag menar bara titeln – känns det som om att en hygglig komediförfattare av slå-i-dörrar-typ från West End (tänk Ray Cooney) har fått Nobelpriset.

4 Kommentarer

  1. Sven Cahling den 16 oktober, 2007 kl 07:47

    Vad nu? En kommentarsruta, så här lite under cover.



  2. Andreas Ekström den 16 oktober, 2007 kl 11:34

    Jag bara testar lite…



  3. Sven Cahling den 16 oktober, 2007 kl 11:45

    (viskar) vad bra, ta bara häromdagen när jag skulle tacka för tipset om den nya Mildner-bloggen (fortfarande osynlig på Kultursajten och svårupptäckt om man inte letar hos Samtidigt), det tacket har legat här och skräpat ändå till nu. Tack.



  4. Sven Cahling den 16 oktober, 2007 kl 11:47

    p.s. Aha, nu ser jag att Mildner har en egen länk i marginalen.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.