Inlägg taggade ‘Nobel’

Nobel 1982

Tack vare den där oerhörda beläsenheten (ni fattar väl att jag är lite ironisk där?) kan vi gå direkt förbi 1983 års vinnare William Golding, vars ”Flugornas herre” jag förstås läste i gymnasiet. Nu alltså i stället Gabriel García Márquez! ”Hundra år av ensamhet” räknas väl ändå som en av de stora 1900-talsromanerna, och det…

Läs mer

Det stora undantaget

När jag intervjuade Imre Kertész i höstas bad jag honom signera mitt ex av hans memoarer. Jag kan inte påminna mig om att jag har bett något enda intervjuobjekt utom Imre Kertész om det, men… jag ville det så gärna. Jag förklarade via tolken att det var ett stort undantag för mig att be om…

Läs mer

Nobel 1984

Det är ett tag sedan jag Nobelbloggade. Jag tappade all lust att läsa böcker efter Claude Simon. Men nu är jag på banan igen, och fick en lätt uppvärmning genom att läsa den på det hela taget lättillgänglige tjeckiske poeten Jaroslav Seifert och hans samling ”Mozart i Prag”. Harry Järv har gjort flera av översättningarna,…

Läs mer

Nobel 1985

Min gode vän Patrik är utan vidare en av de smartaste människor jag har träffat. Han följer med viss förtjusning mitt Nobelprojekt, och han försåg mig också med dagens bok, som lån ur hans egen samling. ”Jag har försökt. Det är omöjligt att läsa den”, sa han. Det kräver alltså sin man att läsa Claude…

Läs mer

Nobel 1986

God jul! Jag tänkte hela tiden på Dawit Isaac när jag läste Wole Soyinkas fängelseskildring ”Mannen dog”. Den numera svenske medborgaren Dawit Isaac sitter fängslad sedan flera år eftersom han har gjort sig skyldig till grova brott mot den eritreanska regimen: han har tänkt själv, han har ställt kritiska frågor, han har ägnat sig åt…

Läs mer

Nobel 1987

Att läsa den spränglärde Joseph Brodsky är inget som låter sig göras utan maximal koncentration. Han är en författare som ska läsas vid läspulpeter, på arbetsskrivbord med stolar av trä i räta vinklar. Hans essäsamling ”Att behaga en skugga” är något av det mest krävande jag har givit mig på att läsa i hela mitt…

Läs mer

Nobel 1988

I kväll: Pappaboksuppläsning på biblioteket i Mariestad vid sextiden. Det brukar bli rätt mysigt, kom gärna dit den som kan! *** Naguib Mahfouz bok ”Midaqq-gränden” lovar saker redan med sin titel. Den säger: ”Ah, jag är en gammal man som i skrönans form bara måste berätta en skabrös och färgstark och mustig romanjävel, för jag…

Läs mer

Nobel 1989 med mera

Camilo José Cela debuterade med den brännande sorgliga ”Pascual Duartes familj” år 1942. Samma år som Camus skrev sin betydligt mer bekanta ”Främlingen”. Sammanträffandet ter sig märkligt. Böckerna är så tydligt släkt att de är mer syskon än kusiner. En brottslings uppgörelse med sitt liv och sig själv, skildringen av hur brottslingen ställd inför sitt…

Läs mer

Nobel 1991…

…kan jag hoppa över, eftersom jag för rätt längesen läst och i allt väsentligt glömt Nadine Gordimers ”Min sons historia”. Vidare i stället till år 1990 och Octavio ”Öset” Paz. Innan jag tog mig an detta stolleprojekt var min enda relation till Paz ett väldigt tydligt minne av Sture Allén då han i egenskap av…

Läs mer

Nobel 1992

Det är på sätt och vis rätt hopplöst att läsa dramatik. Att sitta där med ett manus där repliker trängs med regianvisningar och knapphändig scenografisk information, och ändå se litteraturen i det – jag antar att det som mycket annat kräver träning. För mig, som inte är särskilt van att läsa på det sättet, blir…

Läs mer