Andreas Ekström

Intro

Andreas liten

Hittills

5C04C647-5B3C-4954-BFF6-C52AE35A335D

Föreläsningar

Böcker

Länkar

Om upphovsrätt

English

Som officiant

Övningar kring journalistik 2

En tidning måste enligt lag ha en utgivare, som ensam och personligen bär det juridiska ansvaret för tidningens innehåll. Ibland kallas detta ”ansvarig utgivare”, vilket är en tautologi.

En utgivare är ensamt ansvarig. Därför blir en verksamhet med utgivare av nöden hierarkisk. En utgivares förmåga att entusiasmera, analysera och vara tydlig med kompassriktningen kan lyfta en hel tidning på en enda dag. En utgivares brister på samma område, eller bara dåliga humör på ett morgonmöte, kan sprida sig som algblomning över redaktionen på någon timme.

Det finns personer som tycker att det är problematiskt att någon annan än en tidnings utgivare ska ha chefredaktörs titel. Det bäddar för missförstånd gentemot uppdragsgivarna, det vill säga läsarna, menar man då.

En invändning är att chefredaktörerna ofta har plats i styrelsen, vilket garanterar opinionsmaterialets plats, kan man invända. Och så är det förstås. Å andra sidan är det ju alltid möjligt att ändra i bolagsordningen på så vis att man garanterar samma plats åt den politiske redaktören och kulturredaktören, som ju ändå i lagens mening är underställda utgivaren.

Man kan alltså inte välja bort hierarkin. Man kan inte förhandla om enskilt ansvar i detta; utgivarskapet är inte delbart. I andra presstraditioner än den svenska kan en enskild reporter ställas inför rätta för vad han eller hon har skrivit. Utgivarsystemet finns för att säkerställa pressfrihet, för att inte den enskilde ska vara rädd att skriva om det han eller hon vet.

Betänkt alla dessa krav! Tydlighet, ansvar, närvaro, tillgänglighet, omdöme, klokskap, kunskap, bildning, beslutsmässighet, mod… Ni ser ju. Det är inte vem som helst som klarar att möta detta. Och det är därför mer rimligt än orimligt att en utgivare för en stor medial verksamhet har en fet lön. Det allra viktigaste handlar om trygghet. Känslan av att ha en utgivare som säger ”kommer du och jävlas med min reporter, då är det mig du jävlas med. Talk to the hand!”.

För skriver man artiklar eller tar bilder eller sätter rubriker i en tidning, då ska man vara stärkt av utgivarens omdöme. Inte skrämd av utgivarens nycker.