Sorry, we couldn't find any posts. Please try a different search.

Vad man egentligen kan göra på 23 dagar

5 december, 2019 | 0 Kommentarer

God morgon. Det är nu tjugotre dagar sedan jag bestämde mig för att sätta upp monologen ”Min nästa lever” på Lunds stadsteater.

När jag bestämde mig hade jag… ingenting. 

Inte titeln, inte en konkret idé, inte ett datum, inte musiker, inte någon bildproduktion, inte någon teknik, ingen regissör, ingen idé om marknadsföring och framför allt inte ett manus.

Nu har jag, vi, allt det.

Producenterna Elin Eriksson och Jakob Rubenson har dragit i fler trådar än jag visste att det finns, och rest hit från Stockholm och Karlstad. Lisa Kirsebom har redaktörat manuset. Eva Westerling har regisserat mig hemma i vardagsrummet. David Andersson, Cecilia Salazar och Dennis Rosendahl har repat in låtar, och Rebecka Törnqvist, som har skrivit dem, har mejlat och i de varmaste ordalag gett detta sin välsignelse. Lunds stadsteater har varit snabba och tillmötesgående, Socialstyrelsen har skickat ett litet paket med donationskort och jag har köpt 47 liter dryck från Kivik och en tjock märkpenna, och så har jag lånat ett bord från skolan som finns i samma hus som teatern. Mina döttrar knatade iväg och hämtade menyer från AO Thai, så att vi kan ordna mat till hela teamet efter sista repet. De hämtar sin lillebror i eftermiddag också, och mormor Eva möter upp hemma och fixar käk och får iväg alla i god tid.

Och Giorgos har messat och frågat om han kan göra något. ”Ja”, skrev jag, ”det finns en sak. Kom till teatern i riktigt god tid. I fall det är något.”

Giorgos är disputerad kärnfysiker, pianist på yrkesnivå, stark, teknisk, handlingskraftig, bra på mat samt snäll. 

Ja tack. Jag har gärna ett universalgeni på plats, bara utifall att.

Och oavsett hur det går, denna enda föreställningskväll, i kväll, så är jag helt säker på en sak: jag kommer att minnas de här tjugotre dagarna för alltid.

Två dagar kvar

3 december, 2019 | 0 Kommentarer

På tåget mot Stockholm, där jag pratar på E-hälsodagen i dag. Det kommer nog att delvis förvandlas till ett slags genrep. I ÖVERMORGON ÄR DET! Kom nu till ”Min nästa lever”. Det finns främst plats på de fyra bakersta raderna, men man ser och hör bra där också.

En interiör från livet som kroniker

29 november, 2019 | 0 Kommentarer

Jag vaknar 06.15. Vet att taxi till flyget hämtar 08.45, jag måste flyga inrikes i dag vilket jag i och av princip annars helst inte gör. Det är precis att det kan gå – om jag tar min vätskedrivande medicin på fastande mage och rör lite på mig, så kan jag hinna gå på toa de fem-sex gånger jag behöver för att medicinen ska göra sitt jobb och rensa kroppen från överflödig vätska.

Tar medicinen.

Kollar mobilen. Flighten inställd, jag är ombokad till en TIDIGARE flight. Medicinen är redan svald. Gör matten. Inser att jag som tidigast kan vara medicinskt processad vid boarding. Bokar av taxin, tar bilen i stället, för att kunna stanna och pinka i vägdiket på väg till Sturup. Så blir det också. Går sedan tre gånger i snabb följd på flygplatsen, tack och lov är planet lite sent, och jag får således inte det där panikläget när jag är fastspänd under uttaxning och takeoff och inte kan gå på toa – för de här två medicinerna som jag tar, de är inga lallare. De har varit med förr. När de säger att det är dags, så är det dags. Jag brukar alltid vid tveksam tajming noga informera flygvärdinnorna – om vi blir sittande och inte kommer iväg, så måste ni göra ett undantag för mig. De brukar vara tacksamma för det.

Ja, den här kroppen har verkligen ballat ur på en rad intressanta vis. Min aptit är ju ett kapitel för sig – hittills i dag ett antal leverpastejmackor, apelsinjuice, äppeljuice, svart vinbärsjuice, te, en stor pommes från McDonalds, en cola, en låda ”solfrukt” från Pressbyrån, ett rejält lass California rolls, och en skål miso. Detta är så så underbart. Jag förstår inte hur jag ska kunna vänja mig tillbaka till en normal människas ätande sedan.

Den som kommer och ser ”Min nästa lever” på torsdag – det är dags att boka biljetter nu om ni vill ha hyggliga platser! – kommer att få höra mer om det här. De bisarra symtomen är de som ger bäst möjlighet till… teatral utlevelse.

Ett speciellt genomdrag

26 november, 2019 | 0 Kommentarer

Lite bävade jag för den här stunden, men den var nödvändig: mina barn har just suttit i vardagsrumssoffan och tittat och lyssnat på ett genomdrag av ”Min nästa lever”. De ska ju vara där på teatern nästa torsdag, och vi kände att de måste veta precis vad som väntar.

Nu är vi klara. De har sagt och frågat och berömt, och hon som är teaterintresserad har gett precis regi, samtidigt som hon torkade bort någon liten tår. Fantastiska älskade ungar.

Köp era biljetter nu!

23 november, 2019 | 0 Kommentarer

Andra gör det! Här är länken till biljettsajten. Världens enda gång som ”Min nästa lever” framförs…

Här är artikeln i Sydsvenskan också.

Så fint

19 november, 2019 | 0 Kommentarer

Nu så

18 november, 2019 | 0 Kommentarer

Här finns FB-eventet. Biljettsläpp i morgon tisdag klockan 11!

Arbetets fortskridande

18 november, 2019 | 0 Kommentarer

Min performanceföreläsning ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater den 5 december klockan 19.30. Vi räknar med att kunna släppa biljetterna i morgon. Jag återkommer med det.

Föreställningens namn är självklart. Egentligen var det en idé till en boktitel som Svante Weyler kom med för rätt många år sedan. Undertitel till affischen har vi brottats med, och efter att Niklas Orrenius justerat ett avgörande ord kommer det nu att stå: ”En transplantationsmonolog på liv och död, av och med Andreas Ekström”. Elin Eriksson, who else, har gjort affischen och arbetar för fullt med hela den grafiska produktionen. Jakob Rubenson är något så ovanligt som en teknisk producent som kan innehåll precis lika bra som han kan teknik. Snart ska dessutom Eva Westerling få titta på mig under ett genomdrag, och börja peta på armar och ben och ansiktsuttryck och rörelsemönster. Sånt som regissörer gör.

Och mitt i allt detta ser jag själv till att hålla mig kvar i mitt eget grundhantverk: föreläsningens form, det som jag gör varje dag, mina frågor, mitt språk. Jag använder segment från ”Att hitta”, för att de passar, för att jag tycker om dem, för att jag vill. De andra fick råmanuset i morse, jag har skrivit scenanvisningar och planerat musiken och väntar nu på att de utan pardon ska säga som det är. Jag hatar att bli peppad i det här läget. Den enda som räknas nu är att vi försöker göra det lite lite bättre om vi kan.

Ett första genomdrag

17 november, 2019 | 0 Kommentarer

Min teatermonolog ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater torsdagen den 5 december 19.30. Biljetter släpps om några dagar.

Sedan jag bestämde mig för att göra detta för… eh… knappt fem dygn sedan, så har jag egentligen inte tänkt på något annat. Skrivit i många timmar. Pratat med de tre musiker som kommer att spela. Skaffat ett styck rekvisita, och i singular borde det väl heta rekvisitum då antar jag. Alldeles nyss har jag gjort ett första genomdrag med Lisa som enda publik, denna briljanta textperson som omedelbart utan minsta sentimentalitet ser oklarheter och otympligheter, och vad man kan göra åt dem.

Sjutton dagar kvar.

Barn välkomna

15 november, 2019 | 0 Kommentarer

Min teatermonolog ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater torsdagen den 5 december 19.30. Kan man ta med barn, har vissa undrat. Ja. Det kan man absolut. Det vill jag gärna. Men jag tror att de kanske ska ha fyllt tio år eller nånting i den stilen?

Biljetter släpps nästa vecka. Då ska ni också få se en affisch, och en undertitel. Tills vidare: förvandla era eventuella blyertsanteckningar i kalendern till bläck. Det finns inget jag är mer rädd för än en blaskigt halvtom teater…