Minecraftmiljarderna en bra affär för alla

Lite sent, men här är en internetkrönika som bl a handlar om Minecraftaffären, och varför den gör mig glad.

Bara några ord om den orimliga behandlingen av Peter Sunde

Peter Sunde, en av personerna bakom The Pirate Bay, avtjänar nu sitt fängelsestraff.

Hans bror Mats Kolmisoppi är författare, och har därför möjlighet – ett språk, en arena – att berätta något om erfarenheterna av svensk kriminalvård baserat på vad Peter Sunde har varit med om på Västerviksanstalten den senaste tiden.

Texten finns här, i Expressen, och jag uppmanar alla att läsa den.

Bortsett från att texten är gripande har Mats Kolmisoppi fullständigt rätt i sin grundläggande tes och slutsats.

Beskrivningarna av hur Peter Sunde har behandlats gör mig rasande. Detta saknar all rimlighet.

Alla som läser mig här och på andra ställen vet rimligen att Peter Sunde och jag har, åtminstone bitvis, radikalt olika uppfattningar om hur internet bör byggas och hur våra digitala rättigheter ska se ut. Just därför känner jag det extra angeläget att säga detta: jag är som medborgare inte bekväm med hur Peter Sunde – och därmed många med honom – behandlas i fängelset.

***

Jag blev mycket lättad när jag i dag fick se en Facebook-uppdatering från Mats Kolmisoppi där han berättar om brödernas pappas begravning. Peter Sunde fick närvara, och han behövde inte ha handfängsel.

Min syrra = bäst

Läs intervju med henne här.

Lite helgtexter

Har randat lite som vanligt. Because that's what I do.

• Här har vi då veckans söndagskrönika, som handlar om valdeltagande.

En kortis om Max Martin, och ett möjligt svar på frågan om varför ingen riktigt är intresserad av honom trots hans otroliga framgångar.

En recension av David Baas bok om Sverigedemokraterna, som heter "Bevara Sverige svenskt". Mitt rubrikförslag var det kvällstidningsmässiga "Tjallarna". Lite lugnare blev det i rubriken, men det är just angiverikulturen som chockar mig när jag läser boken.

Det mest makalösa

Om ni inte hinner precis just nu så förstår jag det, men lägg ett bokmärke här då. För Bryan Stevenson är en man ni måste höra.

Detta är hans framträdande från Grid i går, den stora Bonnierkonferens som jag leder just nu. (Det här skriver jag under lunchpausen dag två. Det mesta är gjort nu, och jag tror att det har gått bra. Men anspänningen var väldigt stor, det är ju ingen idé att jag låtsas något annat…)

Lyra, eller någon annan

Här är mitt porträtt på författaren Lyra Ekström Lindbäck. Eller vad hon nu heter. Hon vill inte berätta det. En skarp och fascinerande person, jag unnar henne många läsare.

Mys

Och just det, jag slog till på en MYSIG söndagskrönika den här veckan!

Sanningen om Sydsvenskans ekonomi

I dagens DN skriver högvälborne af Kleen ett fint reportage om läget i landsorten – han tar ett grepp om samgåendet Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad, men skriver också om vad som har hänt med Stampen och Göteborgs-Posten.

Det är en saklig text.

Den bjuder också, på sätt och vis, in till det här blogginlägget.

***

Sydsvenskan har ett extremt gott journalistiskt rykte i branschen. Massor av talanger har odlats på Sydsvenskan, priserna har haglat, och dessutom har tidningen hög läsning i samtliga kanaler – nytt webbrekord slogs så sent som förra veckan. Lägger man samman alla kanaler når Sydsvenskan mer än 75 procent av alla människor i sitt upptagningsområde. En siffra andra skulle döda för.

Men, så heter det ibland, detta har ju kostat. Sydsvenskan har blött pengar, hör man. Det behövde få ett slut, drastiska åtgärder var nödvändiga. Ingen konst för de där skåningarna att göra bra journalistik när ingen håller i slantarna!

Den här typen av kommentarer är inte vanliga, men de uttalas ibland av personer med stort inflytande över vår bransch.

Problemet är bara att de inte stämmer.

Det är inte så.

Hårda fakta kommer här.

• Sett över en tioårsperiod har Sydsvenskan gått jämnt upp, eller till och med gjort ett litet plus – trots tunga strukturkostnader, som bland annat beskriver utgifter för att köpa ut personal för att på så vis få ner de fasta kostnaderna. Nettovinsten sedan 2005, räknad på det här viset, blir 33 miljoner kronor.

• Men ännu intressantare: Sett över samma tioårsperiod har Sydsvenskan levererat vinst i det direkta rörelseresultatet alla år utom två, och dragit in över en kvarts miljard, närmare bestämt 263 miljoner kronor.

Vänta nu, tänker facklig vän av ordning, betyder det att de stora personalminskningarna och rationaliseringarna som genomdrivits på Sydsvenskan inte har behövts?

Nej nej nej. Tyvärr. De har absolut behövts. Hade tidningen inte gradvis anpassat sig efter den minskade totalintäkten (som har sjunkit med ett par hundra miljoner sedan toppnoteringarna) hade den gjort stora förluster. Och med det sagt: det finns faktiskt utrymme att tolka årsredovisningarna ännu mer positivt. En stor del av kostnaderna ligger ju på tryck och distribution – som sköts av bolag i samma ägarsfär.

Så varför skriver jag det här? För att en koloni alltid måste hålla ögonen på centralmakten för att inte exploateras sönder och samman. Vem gynnas av att det sprids felaktiga rykten om Sydsvenskan som ett svårt misskött företag? Sådant kan man fundera på medan man fördjupar sig i kalkylbladen.

Ekosystemet

På besök i Ekosystemet, Sveriges Radios alltså. Här är reportaget, som också syftar till att porträttera Anne Lagercrantz, som är lite av en doldis bland Sveriges tunga publicister.

Vad sägs om bara ”sanningen”?

"Min" sanning? Eller "din"? I helvete. Jag är så sjukt less på det här tveksamma auktoritetsupproret som samtiden ägnar sig åt. Läs helt kort här.