Ledarsidor på ny kurs

Tog en paus i semestern, eftersom jag tyckte att det behövdes. Den här krönikan har lett till en otrolig mängd reaktioner det sista dygnet, huvudsakligen kloka och kvalitativa sådana.

Almedalen och friheten och valen

”Man får en känsla av att du är nöjd med livet”, sa Gunnar Ardelius när jag sprang på honom i Almedalen.

Han är Författarförbundets ordförande. Han följer mig i sociala medier, och jag honom, och vi känner varann sedan rätt många år. Och han har rätt: Jag är verksam i en bransch som på vissa sätt mår dåligt, men är född tillräckligt tidigt för att ha en anställning som ger både frihet och trygghet. Skillnaden gentemot dem som är, säg, tio år yngre? Den är orimlig. (I dag kampanjar mina kolleger i personalförsörjningsbolaget Kompetens i Skåne för goda och rimliga arbetsvillkor. De har mitt och mina övriga kollegers fulla stöd.)

I Almedalen märker jag vad de bisarra etablissemangsprivilegierna ger: Det känns inte som om jag måste göra saker, utöver de uppdrag jag har sagt ja till förstås. Jag menar för min egen del. Jag är här på min fritid från halvtidsjobbet på tidningen. Måste inte mingla. Måste inte knyta kontakter. Måste inte bygga mitt ”varumärke”. Måste inte skriva saker. Jag kan gå upp eller ner för Hästgatan när det passar, lyssna på sånt som intresserar mig, snacka med folk jag känner, hälsa på dem jag vill hälsa på. Jag kan unna mig att inte prata digitalisering i vimlet efter ett digitaliseringsseminarium, utan i stället om fotboll. Jag ska (nog) inte skriva fler böcker. Jag ska bara skriva mina artiklar och så fortsätta föreläsa och prata om den digitala revolutionens effekter på makt och ansvar i samhället, och så hämta ofta på dagis och laga en hel del mat. Jag älskar Twitter, hänger där ständigt och jämt, allra mest för mitt fantastiska flödes skull, 1 200 personer som ständigt förser mig med tankar och länkar, helt avgörande intake för allt jag gör. Så där ska jag fortsätta att vara. I höst ska jag resa till några nya platser, läsa lite mer skönlitteratur och lite mindre journalistik och försöka träna hyggligt regelbundet. Och fira fyrtio.

Men först, i kväll, ska jag laga lax, färskpotatis och fänkålssallad. Det är så lång att göra-listan är just nu.

Moraliskt stöd till kolleger

Eftersom jag inte står ut med idioti: Det är INTE journalistiskt fel eller antifeministiskt att ställa frågor om jämställdhetspraktik och familj till Ebba Busch Thor, av det enkla skälet att sådant är kärnan i hennes och hennes partis politik.

Nu – det är Kristdemokraternas dag i Almedalen – ser jag en eller annan högertyckare som försöker låtsas att journalister frågar om "privatsaker" eller på något sätt inte gör sitt jobb när de ställer sådana frågor.

Ursäkta, men är ni inte kloka?

Det är ju genom sina starka synpunkter på familjepolitik och religion, som detta parti dessutom vill applicera på andra, som partiet hämtar sin näring. Den som säger att man inte bör fråga Ebba Busch Thor om religion och familjefrågor kunde lika gärna kräva att man inte ska besvära Åsa Romson med frågor om miljö.

Grundläggande journalistutbildning

Detta, av Jack Werner, är så vansinnigt bra.

Veckans person

Veckans person är ett underbart format för en reporter. Så himla roligt att fatta beslut, lära sig ett liv och skriva på kort tid.

Så det finns alltså en förklaring

Selleri är det värsta jag vet. Blekselleri alltså. Sedan är koriander tvåa på den listan. Och det finns en förklaring:

Piratrester

Det här är den nedsponsrade kultur vi har fått i spåren efter piratsamhället. Läs en kort kommentar apropå värdelösa "samarbeten" mellan artister och krämare.

Den sista boken

Karin Johannisson berättar nu för första gången om sin livshotande sjukdom. Men mest pratade vi faktiskt om annat. Det blev roligare och intressantare så, det tyckte både hon och jag. Här är intervjun med en personlig favorit, en av landets mest intressanta forskare.

Betalt per sida?

Betalt per sida hos Amazon – ÄNNU dummare än det först låter. De vet allt om läsning. Men de förstår ingenting. Krönika om detta i dagens tidning.

Esa-Pekka

Fick prata med själve Esa-Pekka Salonen inför gig i Skåne. Han talar bland annat om att vara ung och lovande, samt ordet "maestro".