Kronaby – en klocka jag verkligen önskar vore bättre

Sedan några veckor använder jag ett armbandsur igen. Jag trodde nog att den tiden var förbi för alltid, enär jag inte är förtjust i så kallade ”smarta” klockor – ni vet, sådana som är uppkopplade mot internet och/eller din mobiltelefon. Det är inget ”smart” med det, det är bara tillverkarna som försöker få oss att älska produkten.

Stickspår.

Hur som helst blev jag nyfiken på den skånskt utvecklade klockan Kronaby. Den är noga med att inte kalla sig ”smart”, den kallar sig i stället ”sammankopplad”. Och det är precis vad den är: ett litet fåtal bra funktioner hänger ihop med en app på telefonen.

Min favorit är att den har tre olika vibrationsmönster – jag kan alltså knyta aviseringar från olika appar eller meddelanden från olika personer till olika vibrationer, lägga ifrån mig telefonen och på så vis styra ”störnivån” jag vill acceptera för tillfället. Ytterligare fördel: både appen och själva klockan är jättesnygga.

Dessvärre är min Kronaby närmast att betrakta som en betamodell.

Nästan allt är sådant man kan säga ”bra tänkt, slipa vidare på det” om. Både appen och klockan innehåller ett par riktiga usabilitykatastrofer, och vibrationsmönstren? Tyvärr. De fungerar helt enkelt inte som de ska. Det gör heller inte platstjänsten, som ska hjälpa mig att på en karta markera var jag befinner mig. Det gör heller inte ”hitta min telefon”-funktionen, som ska skicka en ljudsignal till telefonen.

Jag har fått ett snabbt och trevligt bemötande av Kronabys kundtjänst. På engelska visserligen, vilket känns en smula fånigt när jag ber om hjälp från ett Malmöföretag. Men ändå. Och trevlighet är ju till rätt liten nytta när det är verklig hjälp jag behöver.

Den sammanlagda upplevelsen av funktionalitet gör att jag just nu är en millimeter från att be om att få returnera klockan.

Tre komma fem på terrorskalan

Finland höjer sin terrorberedskap ett snäpp.

Man undrar hur det går till.

Man undrar om det är någon som skruvar på ett hjul, lite som på en termostat. Eller om det är mer digitalt, med en pilknapp upp och en pilknapp ner. Eller kanske om det är en app? Röststyrt? ”Siri, terror tre komma fem, tack”.

Och om man ska vara allvarlig:

Vad förväntas man som medborgare göra med informationen? Vad betyder den? Ska jag agera annorlunda när jag fortsätter att keepa calm och carrya on?

Detta är sådant som ingen tycks veta.

Och det är givetvis ett journalistiskt misslyckande att vi inte reder ut det, en gång för alla.

Här är mina frågor:

• Vad är ”terrorberedskap”, rent konkret?
• Hur många steg på skalan finns det?
• Vem bestämmer när stegen flyttas?
• Vad spelar det för roll för hur landet fungerar?

Och sist men inte minst: gör den här informationen mer skada än nytta, genom sin innehållslösa och möjligen helt irrelevanta uppskrämning?

I’m with THEM

So I have been working with one major speaking agency for Scandinavia, and that is all good, and will continue, but for the rest of the world it has been a little off and on with many different ones. So I am excited to have signed an exclusivity deal with these guys for the rest of the world outside Scandinavia! They even made a little website about me.

Hur man löser ett spaningsmord

Skrev just ett mejl till Joakim Palmkvist om hans nya bok ”Hur man löser ett spaningsmord”, och inser att jag lika gärna kan publicera det, som ett boktips. Läs den, om ni gillar deckare, men vill komma lite längre i just den läskänslan än vad man oftast gör – det här är alltså ett slags dramatiserad reportagebok om en verklig händelse.

***

Grattis till din hittills bästa bok. Jag läser tusen gånger hellre en sådan här sak än en vanlig deckare. Det som gör att den blir bra – utöver oklanderligt hantverk – är att du får utrymme för din egen sakkunskap. Hela storyn blir så pedagogisk. Jag får lära mig tusen saker om mordutredningar som jag inte hade en aning om, och som jag inte visste att jag var intresserad av heller. Personerna känns väl så rationella som en människa blir; hade du förklarat ännu mer i detalj om varför person A sannolikt gjorde B för att nå mål C så hade du nog riskerat att hamna fel – trots dramatiseringarna så håller du kvar i det vi faktiskt kan belägga.

Svinbra, kort sagt.

Carl-Eric Björkegren heter Carl-Björkegren på ett ställe, det var nog det enda korrfelet jag såg.

/A.