En stunds diskussion

Detta är jag himla stolt över. Joel Halldorf och jag pratar religion och politik under tjugo minuter på Bokmässan. Jag tycker att vi lyssnar på varandra. Jag tycker att vi hittar skiljelinjer. Jag tycker att vi ger dem som lyssnar en del möjliga vägar vidare. Så här önskar jag att det offentliga samtalet var jämt; jag önskar att JAG kunde bidra på det här sättet jämt. Ibland blir man för ivrig eller oprecis eller arg, men detta blev… precis så som jag vill att det ska.

Var och vem är Ulf Johansson?

I går debatterade nödtorftigt reformerade nazister i Sveriges Television.

Jag tar den meningen igen: I går debatterade nödtorftigt reformerade nazister i Sveriges Television.

Kloka saker har redan sagts och skrivits om detta – till exempel av Kristina Lindquist – men jag vill bidra med en liten sak, rent medieanalytiskt.

SVT har ett organisatoriskt problem med sitt utgivarskap.

En stor tidning har i princip alltid bara en utgivare. En enda person som är juridiskt ansvarig för hela den dagliga publiceringen. Det är ett utmärkt system som framtvingar ansvar hos den enskilde, som därmed är synnerligen motiverad att ha ett fungerande mellanchefsnätverk med tydliga delegationsordningar. Samtidigt skyddas den enskilda medarbetaren, som inte kan bli personligen stämd eller skadeståndsskyldig för en misshaglig artikel.

På SVT fungerar det inte så: Det finns en hel flock med ansvariga utgivare. Det skapar ett synlighetsproblem och möjligen också ett bristande ansvarstagande.

Aktuellts ansvarige utgivare heter Ulf Johansson. Han är fullständigt okänd för allmänheten, fullständigt osynlig i samhällsdebatten och om han är skicklig eller inte är väldigt svårt att bedöma.

Men så är det inte med Fredric Karén eller Pia Rehnquist eller Sofia Olsson Olsén eller Pia Rehnquist eller Peter Wolodarski eller Lotta Edling. De är tydligt ensamansvariga för de svåraste publicistiska besluten som deras tidningsredaktioner fattar.

Nu har vi en situation där SVT:s mest prestigefulla nyhetsprogram har gjort något enligt min mening helt häpnadsväckande omdömeslöst. Var är Ulf Johansson?

En rimlig strategi för givande

Många ger pengar till olika organisationer och personer som arbetar för att rädda människors liv och förbättra situationen för svårt utsatta. Det är verkligen bra. Men rätt många känner sig också lite överväldigade: hur mycket ska man ge? Till vilken organisation? Vad är egentligen mest effektivt?

Låt mig hjälpa till med ett konkret förslag på hur man kan göra.

1. Kolla din/din familjs taxerade nettoinkomst för fjolåret.

2. Dela den på tolv.

3. Fundera över din normala utgiftsmånad, och räkna lite på vilka marginaler du har. Bestäm dig sedan för en procentsats som i ljuset av det känns rimlig. I min familj är den 4 procent, och ska höjas till 5 procent nästa år.

4. Nu har du fått ett belopp. Ditt biståndsbelopp.

5. Välj tre organisationer som du gillar, litar på och som har 90-konto.

6. Fördela beloppet på dessa tre, och etablera ett månatligt autogiro som räcker över hela nästa år.

7. Sätt en markering i kalendern för december 2017. Då gör du om processen.

8. Gör, om du har råd och vilja, utöver detta gärna punktinsatser – för enskilda personer, vid enskilda katastrofer, för särskilt viktiga ändamål.

Detta är bara ett sätt av många. En möjlig start. Det är ingen lag. Gör som du vill.

Noma

För att fira min födelsedag (40-årsdagen, som inföll för snart ett år sedan…) hade Lisa ordnat bord på Noma åt oss i veckan. Så för den som vill skaffa motiv att döda oss av avund, här kommer klabbet men i fel ordning, orkar inte flytta om dem…

Vitmossa, processad i oändlighet för att sedan kunna doppas i choklad. Man tog mossan med handen, släpade den genom lite crème fraîche, blev kladdig. Lakrits- och chokladsvampar. Och så snapsade man i sig lite äggtoddy vid sidan av. Jag fick förstås en alkoholfri; smaken blev radikalt annorlunda.
Vitmossa, processad i oändlighet för att sedan kunna doppas i choklad. Man tog mossan med handen, släpade den genom lite crème fraîche, blev kladdig. Lakrits- och chokladsvampar. Och så snapsade man i sig lite äggtoddy vid sidan av. Jag fick förstås en alkoholfri; smaken blev radikalt annorlunda.
En pinne valnötsglass. Jättefint hantverk, men jag hade ändå svårt för den lilla lilla mjölighet som kom sig av den höga nötkoncentrationen.
En pinne valnötsglass. Jättefint hantverk, men jag hade ändå svårt för den lilla lilla mjölighet som kom sig av den höga nötkoncentrationen.
Fårmjölk i panna cotta-liknande form, toppad med en svart krämig liten sås gjord på muscovadosocker och myror, vad nu myrorna gjorde för skillnad. De gröna klickarna består av en liknande sås med fänkål som smakdominant.
Fårmjölk i panna cotta-liknande form, toppad med en svart krämig liten sås gjord på muscovadosocker och myror, vad nu myrorna gjorde för skillnad. De gröna klickarna består av en liknande sås med fänkål som smakdominant.
Kricka, en sorts vildand alltså, grillad och isärtagen i minsta detalj. Till och med huvudet var delat på längden så att halva tungan hamnade på varje sida. Detta åt man på thailändskt vis, med plommonsås i ett kålblad.
Kricka, en sorts vildand alltså, grillad och isärtagen i minsta detalj. Till och med huvudet var delat på längden så att halva tungan hamnade på varje sida. Detta åt man på thailändskt vis, med plommonsås i ett kålblad.
Grillade örter, penslade med en emulsion gjord på musslor. Underbart Noma-mässigt, att vända på det, och inte låta musslorna spela huvudrollen.
Grillade örter, penslade med en emulsion gjord på musslor. Underbart Noma-mässigt, att vända på det, och inte låta musslorna spela huvudrollen.
Tempererad äggula med nordnorsk kungskrabba. Enkelhetens triumf, kan man tro, men arbetet med äggulan är så avancerat att jag inte förstod det trots dubbla förklaringar.
Tempererad äggula med nordnorsk kungskrabba. Enkelhetens triumf, kan man tro, men arbetet med äggulan är så avancerat att jag inte förstod det trots dubbla förklaringar.
Den här lilla kronärtskocksskivan badade med kaviar och smörsås. Den här rätten stack ut som minst intressant.
Den här lilla kronärtskocksskivan badade med kaviar och smörsås. Den här rätten stack ut som minst intressant.
Langustin med grillad lök, lavendel och ett stänk buljong smaksatt med rosor. Oerhört oerhört överjävla bra.
Langustin med grillad lök, lavendel och ett stänk buljong smaksatt med rosor. Oerhört oerhört överjävla bra.
Här ännu en medaljör: spetskålen gömmer sjöborre. Komplexa intensiva smaker.
Här ännu en medaljör: spetskålen gömmer sjöborre. Komplexa intensiva smaker.
Lätt torkade körsbärstomater med mjölk-curd och vinägrett på vita vinbär.
Lätt torkade körsbärstomater med mjölk-curd och vinägrett på vita vinbär.
Bröd. Smör. Himlen på en tallrik.
Bröd. Smör. Himlen på en tallrik.
Grillad majs med pepparrot.
Grillad majs med pepparrot.
Min favorit denna gång: en sorts paj med rädisor. Själva pajdegen var gjord på blåstång, och blev en smakmässig hybrid mellan pumpernickel, kavring och ren råg. Oerhört fint komponerat, tydliga smaker som förstärkte varann. Ett absolut mästerstycke.
Min favorit denna gång: en sorts paj med rädisor. Själva pajdegen var gjord på blåstång, och blev en smakmässig hybrid mellan pumpernickel, kavring och ren råg. Oerhört fint komponerat, tydliga smaker som förstärkte varann. Ett absolut mästerstycke.
En blomma med svart vinbär i. En färsk hasselnöt. Nypon med ett hallon i. Plommon med skalet utbytt mot sjögräs.
En blomma med svart vinbär i. En färsk hasselnöt. Nypon med ett hallon i. Plommon med skalet utbytt mot sjögräs.
IMG_8671
Äppelkulor med harsyresläkting.

Sist men inte minst måste jag nämna servicen. Den var absolut perfekt. Och med det menar jag inte i bemärkelsen välrepeterad balett, utan snarare varm, personlig, närvarande, vänlig men inte fjäskig. Milsvid skillnad från trestjärniga Geranium, vars unga personal präglades mer av rädslan att göra fel än glädjen i att göra rätt.

Noma-folket uppfattade nog att vi var över genomsnittet intresserade, för vi fick en egen personlig guidning av de fyra köken efteråt. Inklusive fågelplockningsstationen i ett tält på baksidan. Och grillen förstås, och örtagården, och de avancerade torkningsstationerna. Noma hyser dessutom en livs levande doktorand från Köpenhamns universitet, som forskar om fermentering.

Dags att vakna

Detta är så magnifikt bra och dumt, så genomtänkt och yrvaket, på en och samma gång. Jaså, Facebook? Ni ska börja kolla sanningshalten i grejer som sprids online? Vet ni vad, det är EXAKT det som är journalistik. Det är EXAKT det som det vill säga att vara redaktör. Hur skulle det vara om ni identifierade er själva som det ni är: världens viktigaste medieföretag? Jag tror att vi skulle få en annan diskussion då, och ett annat ansvarstagande.